tisdag 29 september 2015

Toscansca läckerheter med handkyss

Italien har varit mitt favoritmål under senaste åren, och  Cortona uppe i Toscanas berg är platsen där jag bott allra längst. Den lilla staden med sina branta backar har förändrats en del under drygt  tio år. Men mycket  är sig likt.  
Det är roligt att känna igen restaurangerna där man har ätit, till och med komma ihåg vissa måltider.
Maten i Toscana är ett kapitel för sig, vid kusten  fisk och skaldjur, i inlandet kött, vilt och svamp. Funghi porcini (Karl Johan) och tryffel står ofta  på matsedeln i Cortona. 
Chianadalen mellan bergen är känd för sina vita kor ända sedan från etruskernas tid, chianninakött eller  vildsvin får inte heller saknas från en representativ meny.
Många kommer till Cortona just för att äta, restauranger finns lite varstans längs de trånga branta gränderna, under senare år har de blivit ännu fler.  Utan turister skulle de inte klara sig. Många har bara sommaröppet.
Av alla de matställen som jag lagt på minnet väljer jag den exklusiva La Bucaccia med dörren täckt av Michelin-märken och den enkla familjekrogen med få enkla rätter för dagen.
Männen som driver dem är varandras motsatser. Romano på via Ghibellina är världsvan och innovativ, en större än livet person, den andre som jag kallar för gubben, får en egen historia här:  Lunch på Via Dardano
Romano Magi driver sin  stjärnrestaurang tillsammans med sin fru Angolina som står för matlagningen. Dottern Francesca började i yrket så fort hon lärt sig skriva: Den yngsta servitrisen 
Angolina ordnar exklusiva kurser i matlagning och Romano i osttillverkning. Han är även vinkännare och har ett eget lager fina viner. Den rekommenderade Sangiovese  Cortona DOC 2007 var väl värd sina 20 euro.
Numera upptar menyn även en lista på 10 olika allergener,  markerade med olika bokstäver efter varje rätt på matsedeln.
Husets antipasto med charkuterier är något av det godaste jag ätit, kastanjepastan med svamp och nötter smälter i munnen, papardelle med vildsvin har lyft den traditionella smaken till en högre nivå och efterrätterna är himmelska. Lägg märke till dekorationerna på tallriken och de specialtillverkade glasen.
Där satt vi ute i den varma septemberkvällen i solnedgången och njöt av livets goda.
Underhållningen stod Romano för, han bemötte alla sina kunder på olika sätt, med något för varm uppmärksamhet, kärleksförklaringar på olika språk till en gammal dam vid nästa bord och handkyss till mig. Något omtumlade men mycket belåtna började vi trampa uppför den branta gatan.




måndag 28 september 2015

Lunch hos gubben i Cortona

Bara fem bord finns i den lilla restaurangen på Via Dardano där tiden har stått stilla. Den såg bedagad ut redan för mer än tio år sedan då vi första gången åt pasta på Trattoria Tacconi Angiolo. 
Nu har Tv-apparaten i hörnet bytts ut, liksom en del av fotona på väggen som visar den åldrande, matlagande familjenKonceptet är det mest anspråkslösa som jag har råkat, skylten i hörnet  är reklam för ett kaffemärke, namnet på trattorian har för längesedan målats på väggen ovanför dörren och går knappt att tyda. 
Köket  är  öppet mellan 12.30 till 14.15 står det på en lapp på väggen. På en annan lapp bredvid står det att köket är stängt på kvällen.
Vi brukar  äta hos gubben minst en gång när vi bor i Cortona. Han är en mager man med stora tänder,  ständigt på språng. Frun står i köket, systern och svågern hjälper till och umgås med gästerna, stående bredvid bordet i ett intensivt samtal med barnfamiljen.  Man känner sig som en gäst i huset. Släktförhållandena har vi räknat ut genom att betrakta det som sker i den lilla matsalen.

Matsedel finns inte, en skylt på väggen visar de modesta priserna på förrätt och huvudrätt.  Man sätter sig vid ett bord med  vit duk och tygservetter, blir hälsad av gubben som berättar att det finns tre pastasorter med fyra olika såser att välja på,  vin och vatten eller läsk. Flaskorna hämtar han från ett förråd på andra sidan gatan. Det blir mycket spring. 

 Vi beställer lokal pasta pici med ragu, (köttfärs och tomat) samt oljig pesto, men hoppar över huvudrätten som presenteras när vi är klara med pastan. Det skulle varit biff med spenat som dagens grönsak. 
Det visar sig att systern har koll på tillgång och kvalitet när nästa matgäst, karabinjären, tas emot med förplägnad och lång utläggning om matvaror.
Paret som satte sig vid det enda lediga bordet efter oss beställer sina köttbitar välstekta, och jag råkar titta in i köket på väg till toaletten just när de tillagas på öppen låga. Oset lägger sig tjockt i hela lokalen.
Lunchen hos gubbens familj är något av ett äventyr. Det händer något hela tiden, varje dag blir det nya möten, och när vi tar avsked efter kaffet och kakorna, kallas även frun från köket att skaka hand med oss som kommit så långväga ifrån. Här handlar det om god och vällagad husmanskost, inga Michelinstjärnor men desto hjärtligare atmosfär. 

Restaurang med Michelinstjärna

tisdag 22 september 2015

Underjordiska etrusker i Chiusi

Chiusi är en av de allra äldsta etruskiska städerna i Toscana.  Camars på etruskiska, Clusium på latin, betyder stängt. Floden Clanis var förbindelselänken till Perugia. Stadens läge vid Trasimenosjön fungerade som ett lås.
Numera stiger många resande av tåget på stationen men de flesta åker vidare mot Siena.
Grannorten Chianciano Terme lockar badgäster till sina termalbad, den lilla orten har hundrafemtio hotell.
Till Chiusi gamla stadskärna på berget 400 meter över havsytan hittar inte lika många. Den som kommer hit blir mycket vänligt mottagen. Chiusiborna verkar vara måna om sina besökare och stolta över sin stad som har en hel del sevärdheter att visa upp.
Långt före vår tideräknings början, 600 år f.kr. var staden den yttersta av tolv viktiga centralorter för den etruskiska bosättningen i Chianadalen. I hela området har man under hundratals år grävt upp lämningar från tiden före romarna. Etruskiska museer finns även i många mindre orter, och alla har haft sina mer eller mindre vetenskapligt inriktade etruskiska akademier.

Museo Archelogico Natinonale Etrusco har fått sina första föremål av lokala familjer år 1871, huset är från 1901. Samlingen bevisar traktens centrala betydelse för Etruskien. Många gravar har hittats här, och det finns en legend om ett enormt mausoleum över kung Lars Porsena med gyllene vagn dragen av tolv hästar.
Senaste gravfyndet gjordes 1977. Museet är helt upprustat sedan 2003 och utställningen av  föremål från olika tidsepoker har fått en modern utformning. Övergången från bronsålder till järnålder kan följas genom arkeologiska fynd: från bronsstatyer till många vackra föremål av den speciella bronsliknande svarta buccherokeramiken.

Många av Chiusifynden har hamnat i andra museer i Europa.
De märkligaste föremålen på plats är denna Kanop-urna i brons med  stiliserad terrakottaporträtt av Dolciano samt några av Italiens bäst bevarade gravurnor.  Under den vilande figuren på själva urnorna avbildas på de flesta den dödliga kampen mellan Polyneikes och Eteokles ur den grekiska sagan om Oidipus söner.
En grav med väggmålningar kan man se som reproduktion på museet eller man kan boka visning till riktiga etruskiska gravar några kilometer längre bort.



Kaféet med den fina grönskan mitt emellan kyrkan och museet blev vår favoritplats. Tyvärr hann vi inte se någon av de berömda gravarna eller katedralmuseet bakom denna fasad.
Katedralen som har påbörjats på 600-talet är en av de äldsta kyrkorna i området, men där inne finns knappt någonting kvar från de tidigaste århundraden, målningar som ser ut som gamla mosaiker är från 1800-talet.


Däremot hann vi få en guidad tur i Porsennalabyrinten, de gamla etruskiska vattenledningstunnlarna. 130 meter gångar har grävts fram under den romerska anläggningen som i slutänden leder upp  till katedralens klocktorn med vidunderlig utsikt över dalen och sjöarna, den lilla i närheten och Trasimeno i fjärran.
Staden Chiusi var en spännande upptäckt på väg till Montepulciano dit vi kom med buss på eftermiddagen.
Nu när jag vet vad vi missat kan jag mycket väl tänka mig att återvända. Det är väl värt att hoppa av tåget halvvägs mellan Roma och Firenze.

Om Chiusi på engelska
Arkeologiska museet