onsdag 26 maj 2010

Den yngsta servitrisen

“You will remember me forever.” sa Romano Magi när han hällde upp ett glas extra fint Vin Santo
 till efterrätten. Visst kommer vi att minnas honom, hur han tog på sig västen och klappade sig på kinderna för att bli fin, eller när han plötsligt kom till bordet med nybakad cantucci, skar ut fyra bitar och låtsades skära min hand med kniven.

Vinet bjöd han på för att vi berättade om minnet av hans lilla dotter från vårt första restaurangbesök fyra år tidigare.

Den gången var restaurangen i denna 1200-tals källare tom på besökare. Snart närmade sig en märklig liten gestalt som kom till bordet böjd i en konstig vinkel. Hon var krokig av upphetsning, med anteckningsblocket i högsta hugg för att ta emot beställningen. Hon hade nyss lärt sig skriva.

Maten och vinet serverades av pappa Romano på sedvanligt sätt, men sen dök hon upp igen, med små cantuccini och Vin Santo i en pytteliten flaska som bjöds extra efter middagen. Aldrig har jag sett någon hälla upp vin med sådan koncentration, med så stort allvar, tungan rätt i mun.

Ännu stoltare var hon vid överlämnandet av notan, som vi dock fick betala vid kassan. Men det var det allra sista momentet som gjorde slut på allt tvivel om det lämpliga i att låta barnet arbeta.




Precis innan vi gick stack hon chokladpraliner i händerna på oss med sådan oförställd glädje att man inte kunde annat än ta henne till sitt hjärta.

Nu är hon tolv år och har andra saker för sig än att lära till servitris, men jobbar  fortfarande med matlagningskurser och i restaurangen när hon har lust.

Det är just lusten som gör att man aldrig glömmer Francesca, den yngsta servitrisen..


http://www.labucaccia.it/cortona_restaurant/cortona_restaurant_bucaccia_storia.html


1 kommentar:

  1. Trevlig berättelse. Marit Paulsen sa att barn behöver känna sej nyttiga, moderna barn är bara i vägen..

    SvaraRadera