måndag 25 juli 2016

Ostindienfarare, minkfarmare, husmödrar, ryssugnar och kanoner

Lidö i Stockholms norra skärgård finns mycket att uppleva: orörd natur, minnen från öns historia, samt ett värdshus med anor från 1764.
I hällmarksskogen växer 200 år gamla tallar ur den magra jorden. Torrfurorna med stora rotvältor som kanske har legat kvar ännu längre ger grogrund för en rik fauna.

 Säteriet på Lidö har ägts av olika ätter sedan 1300-talet. Två beresta män har haft sina bostäder där, Bengt Oxenstierna lät bygga ett barockslott 1630. Senare fick han öknamnet Resare-Bengt efter sina långresor. Han dog i Riga 1643.
Slottet brändes ner av ryssarna 1719. Första anfallet av ryska flottan längs Östersjökusten skedde i mitten av juli 1719 då Amiral Fjodor Apraxin ledde en expedition som plundrade och brände de flesta öar på sin väg, endast några få kunde stå emot. Även flera städer ända ner till Norrköping förstördes. Året efter återkom ryska flottan men mötte motstånd redan vid Åland. 1721 härjades Norrlandskusten, freden i Nystad slöts den 30 augusti med England som garant.
Rysshärjningarnas lämningar är av betydligt enklare slag än allt som förstördes. Mitt i skogen kan man finna stenugnar som de har rest för att kunna baka sitt mörka bröd.
Nästa långväga resenär Matts Persson, född 1712 på Arholma, började som fiskardräng på Lidö. Han gav sig till sjöss 1737 och gjorde en snabb karriär som kapten efter att ha lyckats rädda ett skepp i Biskayabukten. Under 30 års äventyrliga resor för Ostindiska kompaniet samlade
han en stor förmögenhet och bytte namn till Holmers.

Läs om Ostindienfararen Holmers minnen.
Matts Persson Holmers förvärvade säteriet, herrgården byggdes 1769 och en del av hans souvenirer har sparats i värdshuset, där man bl.a.  kan se kinesiska tapeter på väggen bakom glaset.
Nästa berömdhet, Clarence Hammar, olympisk silvermedaljör i segling, anlade en minkfarm på ön 1920. Skinnen exporterades till Europa för att säljas på auktioner och sys till dyrbara pälsar. Kriget satt stopp för efterfrågan och minkfarmen lades ned 1945.
När Stockholms stad tog över ön, gjordes herrgården om till semesterhem för utarbetade husmödrar. Resebidrag och fri vistelse kanske var mera värdefullt för dessa fattiga kvinnor än minkpälsar för de rika.
Sedan 1998 ägs och förvaltas Lidös Naturreservat av Skärgårdstiftelsen. 265 hektar mark består av artrika lundar,  skog, ängar och jordbruks-mark, som har fått ny arrendator 2002.
I början av juli kantas vägarna av hundratals Jungfru Marie nycklar.
Två gästhamnar och en brygga för Waxholms- bolagets reguljärtrafik från Räfsnäs gör öns fina gångvägar och naturstigar tillgängliga för besökare.
Skärgårdstiftelsens små anslagstavlor ger lagom mycket information både om öns fauna, flora och historia. Där kan man också läsa om kanonerna som riktades mot Östersjön för att försvara Sverige. En av dem bevarades som minne när Kustartilleriet lades ned med försvarsbeslutet 2000.

Lidö Värdshus och Krog drivs sedan 2011 av Olle Tejle och Hugo Olofsson. De har nyss fått en White guide-utmärkelse: lidovardshus.se
Vi njöt av naturen, lugnet, dyrt bastubad och maten, även om vi inte hade kommit dit för att lyssna på en trubadur eller äta tre kostsamma middagar på två dagar. Men det var det värt.
Vi kommer igen, det finns fler stigar att vandra och vikar att bada i.