fredag 29 januari 2016

Cortonas minsta kyrka

Franciskus av Assisi har lämnat ett betydande arv i den lilla medeltida bergsstaden Cortona där han hade sin första cell. På platsen grundades det första konventet av Elias av Cortona 1230. Stadens skyddshelgon Margareta som tog hand om de fattiga och sjuka dog där 1297.  Den stora basilikan högt upp på berget har en kista med hennes kvarlevor. En bit nedanför finns en liten kyrka.
Chiesa di San Niccoló ligger skyddad omgiven av cypressträd vid en brant gata med trappsteg som bär samma namn. Kyrkan skall vara öppen för betalande besökare vissa timmar om dagen, men dörren kan trots det vara låst. Det första man ser från ingången är det vackert dekorerade taket. Mer om kyrkan
Två berömda målare har bott och verkat i Cortona under 1400-talet. Den mest kända är Fra Angelico. Hans berömda målning Maria bebådelse finns i Diocesan museum
Luca Signorelli föddes i Cortona  på 1440-talet. Hans mest kända målningar finns i Sixtinska kapellet och domkyrkan i Orvieto.

Vid altaret har man konstruerat en speciell anordning för de två målningar av Signorelli på en och samma pannå som tillkom 1510: Kristi födelse samt Nedtagning från korset. Den unge mannen som vaktar kyrkan trycker på en knapp och vänder på tavlan.
 
Den predikande franciskanermunken Bernardinus av Siena fick kyrkan uppkallad efter sig vid tiden för sin död 1444. Redan fem år därefter blev han helgonförklarad.
Det är mycket stämningsfullt i den lilla kyrkan, det känns mera som en gammal patinerad samlingslokal än en kyrka.
Det är synd att denna lilla pärla är relativt okänd, och att det är så svårt att komma in där.

Skattkammaren bakom kyrkorummet

torsdag 14 januari 2016

Borgen vid Trasimenosjön

Den medeltida fästningen Castello de Leone, Lejonets borg, grundlades år 1247 av den tysk-romerska kejsaren Fredrik II. Den pentagonala fästningen med fyra höga torn restes på en ö. Den har rivits ner och byggts upp för att senare blir sammanbyggt med fastlandet.

Den trekantiga udden, omgärdad av murar ligger på sydvästra sidan av Trasimenosjön. Byn Castigliano del Lago kallas i turistbroschyren en av Italiens vackraste. Utsikten från det högsta tornet över sjön är bedårande.
Innanför murarna fanns det en gång en kyrka som inte har bevarats.
Fästningen har nu restaurerats och på innergården kan man se film och teater på sommaren.
Man kan gå i trånga gångar runt murarna och branta trappor inne i tornen.
Det finns en liten servering där man kan köpa biljett både till fästningen och museet i Palazzo Ducale, dit man kommer genom den långa täckta gången.
Utanför fästningsmurarna finns en   olivlund med stora gamla träd och en trivsam, lugn atmosfär.
Den långa gången från fortet leder till Palazzo del Commune, ett renässansslott byggt för kondottiären Ascanio dell Corgna. Han var en yrkessoldat och kämpade bl.a. mot lutheraner i Tyskland och turkar på Malta,  av påven Pius IV utnämnd till markis.
Palatsbygget pågick från 1550 till 1563. Fasaden blev aldrig färdig men interiören har enorma fresker som skildrar olika historiska skeenden. Flera mästare, kända och okända, har målat imponerande tablåer som kantas av sirlig ornamentik. Även taken är rikt dekorerade.  Bland många motiv finns det berömda slaget vid Trasimenosjön år 217 f. Kr. då Hannibal besegrade romarna, eller Julius Caesars liv och död.  På museet finns också arkeologiska fynd.
Sjön Trasimeno, den fjärde största i Italien, är en sevärdhet i sig. Man kan bada vid stranden, även om de flesta turisterna bara ligger och solar på gräsmattan, eller åka båt till ön Isola Maggiore.  Den stora båthamnen är full med fartyg.


Nere i stan finns det här minnesmärket över det gamla flygfältet Euleri som förstördes under andra världskriget. Varje år ordnas en populär flygfestival för mindre plan och ballonger La festa dei Piloti i slutet av april, ett par veckor dessförinnan  högtidlighålls tulpansäsongen sedan 50 år tillbaka under Festa del Tulpano.
De 15000 invånarna i Castigliano del Lago har funnit många sätt att ära sin bygd och locka till sig turister.

Läs om staden som syns i horisonten!












söndag 10 januari 2016

Montepulciano - kulinarisk höjdpunkt


Högt upp på berget i Toscana, mer än 600 meter över havet i ligger den lilla staden som är berömd för sin mat och sitt vin. Redan vid stadsporten börjar butikerna där man kan bekanta sig med de lokala läckerheterna.
Fortsätter man upp på den branta gatan mot det berömda torget Piazza Grande med rådhuset och domen, hittar man flera ställen med magnifik utsikt ned mot dalen eller kan gå ner i någon vinkällare för att provsmaka olika druvsammansättningar.

Namnet på den lilla staden är kanske mest känt i samband med något som kommer från en annan del av Italien: Montepulciano d´ Abruzzo- vinet odlas vid Adriatiska havet öster om Rom. Den viktigaste druvan i Toscana är Sangiovese, som är basen i de lokala vinerna. De har mycket hög kvalitet, Vino Nobile di Montepulciano hör till de förnämsta i Italien, känt redan från 1300-talet. Det innehåller ofta även den lokala druvan Mammolo som också finns i den yngre sorten Rosso di Montepulciano, utvecklad 1989.
Jag har avnjutit dem båda, men har kvar två olika årgångar av den "lilla mörka" Sangiovese, Brunello de Montalcino, döpt  efter  bergsbyn dit vinkännarna vallfärdar. Det var en soldat från Garibaldis armé som kom på att separera Sangiovese från andra druvor och bara ha en jäsning av druvan. Dessvärre hann vi aldrig ta oss till den medeltida byn som har fått en plats på Unescos världsarvslista.
I Montepulciano gick vi på Via dell´Opio Nel Corso och letade efter en restaurang.  Uteplatsen på Trattoria di Cagnano såg inbjudande ut.
Det visade sig att det var värt att vänta en halvtimme extra.  Skivat päron med parmesan och valnötter var mycket godare än vad man kan föreställa sig, tanken på vildsvinsragun eller ankan med vin santo och ingefära kan än i dag få det att vattnas i munnen. Maten var en sofistikerad förening med tradition och förnyelse.


De gamla italienska småstäderna med sina medeltida stadskärnor har sin speciella charm, rådhusen med högt torn vid torgen liknar varandra, de trånga gatorna slingrar sig mellan höjderna och det finns många intressanta detaljer att studera på fasaderna. Högst uppe finns ofta en borg där man kan se på konst eller bekanta sig med den lokala historien.
I Toscana finns det åtskilliga platser som stannar kvar i minnet och som visar sig ha mycket mer att ta del av än vad man hinner på ett dygn.
Jag längtar tillbaks redan innan jag har lämnat dem. Utsikten från rummets terass på Albergo il Marzocco nära stadsporten i Montepulciano hör till de mest minnesvärda.
Staden som man kan ana i fjärran horisonten är värd en egen historia.
http://resfoten.blogspot.se/2016/01/borgen-vid-trasimenosjon.html