torsdag 27 oktober 2016

Vulkaniska Garachico


Teneriffas mest populära utflykstmål. Så har den lilla byn Garachico på öns nordvästra kust utnämts till av en av de största researrangörerna. 

Det finns många anledningar att ta sig dit, den lugna stämningen längs de smala gågatorna kantade av gamla vackra hus och den spännande lavastranden med en inbyggd simbassäng.
Den vackra Santa Ana-kyrkan från 1700-talet var dessvärre stängd under vårt besök liksom flera andra byggnader.



Garachico grundades redan i slutet av 1400-talet och var länge en av de viktigaste hamnarna på hela ön. Därifrån exporterades den berömda vinsorten malvasia som produceras i den närliggande staden Icod de los Vinos, som  utöver sina vinodlingar är berömd för öns äldsta, tusenåriga dragblodsträd.
Garachico kom dock aldrig att växa till sig på grund av flera stora katastrofer, en stormflod 1645 dränkte 40 båtar och 80 människor, år 1697  brändes mer än hundra hus av en häftig eldsvåda, men det värsta var Montana Negras vulkanutbrott i maj 1706.
Hamnen täcktes av lavamassorna, den här minnesplatsen ligger en bra bit ovanför stranden.
Sedan dess har den lilla byn levt i något slags Törnrosasömn, som har gett den en unik charm bland de större turistorterna på ön. Det finns några hotell, men de de flesta besökarna stannar nog där bara en kort tid. Vi bodde en natt på hotel La Quinta Roja,  en restaurerad herrgård för en markis med samma namn från 1500-talet.
Det var ett minnesvärt boende med gammaldags atmosfär.  Speciellt njutbart för oss var den anspråkslösa spa-anläggningen med bastu bredvid en bubbelpool på taket.



Det bästa med den var utsikten över det lilla torget och kyrkan.
Träväggarna i duschrummet tålde inte fukten, men K-märkningen av byggnaden tillåter inte andra material. Det har förmodligen blivit ännu en renovering efter vårt besök.

Det finns en utomhusbassäng för badsugna eftersom lavastränderna inte är lämpade för att bada i.
De är desto mera imponerande i sin massivitet som är en mäktig påminnelse av ett av de största vulkanutbrotten på ön.
Det här är en av de platser man gärna återvänder till.




onsdag 31 augusti 2016

Aalto på allvar i Viborg

Alvar Aaltos bibliotek i Viborg har en särställning bland hans byggnader av flera skäl. Aalto vann stadens arkitekttävling 1927 men fick göra en ny ritning till ett hus i Torkelsparken innan huset färdigställdes 1935.
Det modernistiska huset med nya tekniska lösningar gav honom ett internationellt erkännande.


Minst lika känd  blev den omfattande restaureringen långt senare. Arkitekter från hela världen samlade in pengar och höll seminarier. Trots mindre skador under Vinterkriget 1939 fylldes hyllorna åter med böcker under den sista finska tiden 1942-44. Under Sovjettiden stod huset länge tomt och förföll. Vid den första renoveringen 1955-61 hade man inte tillgång till originalritningar,  mycket av den ursprungliga inredningen blev förstörd.

Restaureringsarbetet inleddes 1994 av den finska föreningen Viborgs biblioteks vänner, kostade 8 miljoner euro och pågick i 20 år.
I början gick det långsamt, arbetet var mycket komplicerat och kostsamt, donationer samlades in från många länder. Aaltos tekniska lösningar, bl a belysningen genom taket var krävande.
Det var ofta svårt att komma överens med de ryska byggarna, många kontroverser med kvalitetskontroller. När jag besökte Viborg i början av 2000-talet, hade de t.ex. byggt en pampig toalett av svart marmor som inte kunde godkännas.
I Sverige  grundades Alvar Aalto-sällskapet av eldsjälen Jan-Krister Boman.  En miljon kronor samlades till föreläsningssalen med det böljande taket som invigdes 2010. Fram till dess hade byggarbetet gått långsamt i brist på pengar.


Möblerna till salen skänktes genom en insamling av Artek, inredningsfirman som startades av bl a makarna Aalto 1935 för att sälja patenterade möbler som hade tagits fram för biblioteket.
Till invigningen av föreläsningssalen kom till slut även finansieringsbeskedet från den ryska regeringen. President Tarja Halonen hade tagit upp frågan med premiärminister Vladimir Putin i Sankt Petersburg när de besökte det nyrestaurerade Konstantinpalatset. Ryska federationen betalade 6,5 miljoner euro för byggarbetena.
Många kända finska arkitekter deltog i projektet. Eric Adlercreutz   och Kristian Gullichsen hade varit Aaltos elever. Den huvudansvarige restauratören Tapani Mustonen fick finska statens arkitektpris 2014.

  Modern teknik har  tillämpats i huset  men det syns mest i källarplanet. Tack vare den långsamma byggtiden kunde man för det mesta hålla verksamheten öppen för allmänheten. Biblioteket har alltid varit en viktig samlingsplats för Viborg. Läsesalen och barnavdelningen har en egen ingång och används flitigt av studenterna. Huset har till och med kallats för stadens själ.
De öppna hyllorna i lånesalen är en sällsynthet i Ryssland, där får man i regel rekvirera böckerna från låsta förråd.

Alvar Aalto vistades en tid i Sverige innan han omarbetade ritningarna till biblioteket.
Han påverkades starkt av Sven Markelius och Gunnar Asplund som hade gått över från klassisism till funktionalism.
Intrycken från Stockholms stadsbibliotek som då var under byggnad är uppenbara.
Den högtidliga nyinvigningen hölls den 15 november 2013. Projektet har fått flera internationella priser, t.ex. Casa Nostra, tilldelad som en förebild för internationellt samarbete 2015.
Alvar Aaltobiblioteket har en samling av mer än 400 000 böcker, i salarna flera fina utställningar,  en kvarts miljon besökare om året, 800 personer dagligen, många kommer långväga ifrån.
Man kan bara hoppas att förfallet av flera andra hus i Viborg kunde stoppas, även om de inte är lika berömda som Aaltos mästerverk.

LÄS ÄVEN: Ryska sidan på engelska
Alvar Aalto foundation
Artikel med gamla och nya foton, flytta på balken 



måndag 25 juli 2016

Ostindienfarare, minkfarmare, husmödrar, ryssugnar och kanoner

Lidö i Stockholms norra skärgård finns mycket att uppleva: orörd natur, minnen från öns historia, samt ett värdshus med anor från 1764.
I hällmarksskogen växer 200 år gamla tallar ur den magra jorden. Torrfurorna med stora rotvältor som kanske har legat kvar ännu längre ger grogrund för en rik fauna.

 Säteriet på Lidö har ägts av olika ätter sedan 1300-talet. Två beresta män har haft sina bostäder där, Bengt Oxenstierna lät bygga ett barockslott 1630. Senare fick han öknamnet Resare-Bengt efter sina långresor. Han dog i Riga 1643.
Slottet brändes ner av ryssarna 1719. Första anfallet av ryska flottan längs Östersjökusten skedde i mitten av juli 1719 då Amiral Fjodor Apraxin ledde en expedition som plundrade och brände de flesta öar på sin väg, endast några få kunde stå emot. Även flera städer ända ner till Norrköping förstördes. Året efter återkom ryska flottan men mötte motstånd redan vid Åland. 1721 härjades Norrlandskusten, freden i Nystad slöts den 30 augusti med England som garant.
Rysshärjningarnas lämningar är av betydligt enklare slag än allt som förstördes. Mitt i skogen kan man finna stenugnar som de har rest för att kunna baka sitt mörka bröd.
Nästa långväga resenär Matts Persson, född 1712 på Arholma, började som fiskardräng på Lidö. Han gav sig till sjöss 1737 och gjorde en snabb karriär som kapten efter att ha lyckats rädda ett skepp i Biskayabukten. Under 30 års äventyrliga resor för Ostindiska kompaniet samlade
han en stor förmögenhet och bytte namn till Holmers.

Läs om Ostindienfararen Holmers minnen.
Matts Persson Holmers förvärvade säteriet, herrgården byggdes 1769 och en del av hans souvenirer har sparats i värdshuset, där man bl.a.  kan se kinesiska tapeter på väggen bakom glaset.
Nästa berömdhet, Clarence Hammar, olympisk silvermedaljör i segling, anlade en minkfarm på ön 1920. Skinnen exporterades till Europa för att säljas på auktioner och sys till dyrbara pälsar. Kriget satt stopp för efterfrågan och minkfarmen lades ned 1945.
När Stockholms stad tog över ön, gjordes herrgården om till semesterhem för utarbetade husmödrar. Resebidrag och fri vistelse kanske var mera värdefullt för dessa fattiga kvinnor än minkpälsar för de rika.
Sedan 1998 ägs och förvaltas Lidös Naturreservat av Skärgårdstiftelsen. 265 hektar mark består av artrika lundar,  skog, ängar och jordbruks-mark, som har fått ny arrendator 2002.
I början av juli kantas vägarna av hundratals Jungfru Marie nycklar.
Två gästhamnar och en brygga för Waxholms- bolagets reguljärtrafik från Räfsnäs gör öns fina gångvägar och naturstigar tillgängliga för besökare.
Skärgårdstiftelsens små anslagstavlor ger lagom mycket information både om öns fauna, flora och historia. Där kan man också läsa om kanonerna som riktades mot Östersjön för att försvara Sverige. En av dem bevarades som minne när Kustartilleriet lades ned med försvarsbeslutet 2000.

Lidö Värdshus och Krog drivs sedan 2011 av Olle Tejle och Hugo Olofsson. De har nyss fått en White guide-utmärkelse: lidovardshus.se
Vi njöt av naturen, lugnet, dyrt bastubad och maten, även om vi inte hade kommit dit för att lyssna på en trubadur eller äta tre kostsamma middagar på två dagar. Men det var det värt.
Vi kommer igen, det finns fler stigar att vandra och vikar att bada i.

fredag 17 juni 2016

Poetens grav på Lilla Sickla med engelska parken

Det här åttkantiga lusthuset hör till engelska parken på Lilla Sickla. Här har folk bott sedan medeltiden, på 1500-talet ägdes marken av Danviks hospital. Holländaren Antonius Monier fick Klein-Sickla som förläning av Gustav II Adolf 1629


Engelska parkidealet med lummig grönska och mjuka former infördes i Sverige av Fredrik Magnus Piper på 1780-talet. Lilla Sickla byggdes 1789 till krigsrådet Johan Wilhelm Lannerstierna. Två hus står kvar än i dag, kvarnen och huvudbyggnaden. En flygel brann ner 1990.

Stockholms stadsmuseum har gett gården en blåmärkning 2006, det starkaste skyddet. Samma år bildades föreningen Lilla Sicklas vänner för att sköta området. http://www.hembygd.se/
lilla-sicklas-vanner
.

Sicklasjön 1771





Från gården leder en gammal allé ner till Sicklasjön. Innan Hammarbysjön sänktes 1918 kunde man segla från Barnängsbryggan på Södermalm. En sjöbod finns ännu kvar.

Stockolms stad köpte gården 1917,  nio år senare restaurerades den till  sitt nuvarande utseende.


Enligt engelska parkens ideal skulle öppna landskap se naturliga ut. Ängsmarkena fanns där redan 1771 som grund till parkanläggningen. Det byggdes broar,  anlades bäckar och planterades ekar som nu har blivit gamla och behöver frihuggas.
Till engelska parker hörde också uppbyggda ruiner och fantasigravar. Lilla Sicklas gravhäll från 1824, kallad Filosofens grav kom att tas i bruk efter att protokollmästaren Lars Constans Pontin köpte gården 1852. Han var ogift och barnlös och bestämde sig att där begrava sin mor, Catharina Charlotta 1868 och även sin syster, Carolina Henrika Matilda 1877. Själva gravhällen bär denna inskription: Hvilans Boning Den Dödliges Hopp Och Mödors Belöning.
Det är ett unikt stycke natur i utkanten av Nackareservatet med hela 16 rödlistade arter som har överlevt i det gamla kulturlandskapet tack vare 50 medlemmar i vänföreningen.



söndag 12 juni 2016

Prags lilla barockpärla

Borggreve Jan Josef Vrtba som var slottsfogde i Pragborgen lät bygga sitt barockpalats med trädgård i italiensk stil på Petřínkullens branta sluttning framför det stora slottet 1715-1720. En skylt på Karmelitská-gatan talar om att det finns en Unesco-trädgård innanför den oansenliga porten.
Trots att trädgården är den allra minsta i sitt slag (3000 kvm), har den utnämnts till den finaste barock- trädgården norr om Alperna. I närheten finns också: Finaste barockkyrkan norr om Alperna.
Arkitekt František Maxmilian Kaňka ritade husen som innesluter trädgårdens tre terassplaner med stora höjdskillnader. Byggnaderna har under åren omvandlats så att även trädgården har förfallit.
 I den runda fontänen står en putto som rider på ett sjöodjur. Trädgårdssalen Sala Terrena dekorerades med målningar av Václav Vavřinec Reiner, föreställande Venus, Adonis och allegori över konsterna samt statyer av Bacchus och Ceres av skulptören Matyáš Bernard Braun.

Mitt emot ligger det större huset, skymt bakom en voljär, ett fågelhus med kvittrande invånare som numera kommer från stadens zoo.

Till mellersta planen leder en svängd dubbeltrappa med åtta statyer av antikens gudar.
Mellersta terassens välskötta labyrinter av buxbom består av mer än 12 000 plantor av Buxus sufruticosa.  Bakom den högsta häcken har man en skön viloplats.

Högst upp till blir trappan smal och brant framför den tredelade bågen, täckt med pärlmusselskal som avbildar vattengudar i mitten och sjöjungfrur pa sidorna. På sidan går en smal trappa upptill utsiktsplatsen.
Den furstliga familjen Vrtba bodde här fram till 1799. Palatset byggdes om i klassiskt stil 1845. Hela anläggningen har under åren blivit så illa förfallen att den stängdes för allmänheten 1985. Staden som äger parken satte igång renoveringen 1990. Den tog åtta år och kostade 45 miljoner CZK. Inträdet kostar inte mycket, men om man vill hyra hela anläggningen får man nog betala en hel del.
Det kan man göra här: http://www.vrtbovska.cz/en/
Här bodde vi i Prag: http://pragmedmera.se/

torsdag 9 juni 2016

Den hetaste källan för hälsoturister

I Karlsbad, Karlovy Vary på tjeckiska, har man druckit brunn under mer än sexhundra år. Det hälsobringande mineralvattnet i de varma källorna har lockat folk till den lilla staden i den kejserliga habsburgska monarkins nordvästra hörn. De äldsta husen är från 1700-talet, då Josef I gav orten fria stadsrättigheter.
Sitt namn fick Karlsbad efter Karl IV som grundade staden år 1370. I år firas hans 700 årsjubileum i Tjeckien. Enligt legenden ramlade kejsarens hund i den heta källan, men i stället för att bli skadad blev den botad. Kejsaren själv fick också känna vattnets helande kraft. Hans staty står på hedersplats, skulpterad av den olyckliga Otakar Švec som jag har skrivit om: Stalinstatyn som sprängdes.
I området finns 79 sprutande källor, 13 av dem har drickbart vatten från 15,5 grader C till den hetaste källan Vřídlo, 72 C som sprutar upp till 14 meters höjd med 2000 liter vatten i minuten.


För att kunna dricka termalvattnet måste man ha en speciell tillbringare med lång pip. Jag köpte en vid mitt första besök 1990, det första föremålet i Karlsbader Porcelan i min ägo och även ämnet till min populäraste blogg: Zwiebelmuster. 
När jag återvänder efter ett kvartsekel har den gråa lantliga staden ännu en gång genomgått en stor förändring i sin långa historia.


Termalkällorna hade från början kunnat sina och rinna upp igen. För att göra dem åtkomliga ville man bygga kolonnader där man i skyddat läge kunde njuta av vattnet och sällskapslivet. Till och med det gamla stadshuset revs 1875 för att man skulle binda samman de viktigaste källorna. 
Den här träkonstruktionen i schweitzerstil över marknadsplatsen Tržiště, med en av källorna som nu bär Karl IV:s namn, skulle från början bli provisorisk. Arkitekterna Ferdinand Fellner och Herman Helmer från Wien fick uppdraget. Första delen blev klar 1883. Därefter har duon även förändrat Grandhotel Pupp till en pärla i nybarock. Den smäckra kolonnaden som blev stadens symbol rekonstruerades 1991-93.


En hälsokur i Karlsbad var nästan ett måste för den europeiska societeten under flera hundra år. Man skulle dricka 3-6 kannor mineralvatten varje morgon och ta olika sorters bad i mineralvatten och lera. 
Termalsalt är också en viktig del i kuren, och så ska man dricka den lokala, gula örtbitterlikören Becherovka, tillverkad av apotekarfamiljen Becher, upphöjd till kejserligt-kungliga hovleverantörer. För att bli botad från allehanda krämpor skulle man stanna i tre eller fyra veckor enligt läkarnas rekommendationer.



"Ich bin dieser Quelle eine ganz andere Existenz schuldig" står det på skylten i Tre Morers hus där Johan Wolfgang von Goethe har bott 1812. Han återkom flera gånger och har promenerat på gatorna tillsammans med Ludwig van Beethoven. Listan av berömda tonsättare är lång: Bach, Brahms, Chopin, Dvořák, Grieg, Liszt, Mozarts son Franz Xaver, Schuman och Wagner.
 

Av statschefer som har vistats här kan man utöver kejsarna nämna Tsar Peter den store, Kemal Atatürk och Vaclav Havel. 
Dessutom kan nämnas Madeleine Albright, Michael Douglas, Sigmund Freud, Fjodor Dostojevskij, Karl Marx, Niccolò Paganini, Friedrich Schiller, Mark Twain och Ivan Turgenev. Den svenske jazzbasisten och kompositören Georg Riedel är född i Karlovy Vary 1934.



Stadens längsta kolonnad, nyklassiska Mlýnská kolonáda,  hela 132 meter i sten, ritades av Josef Zitek och byggdes i slutet av 1800-talet.
Den nyaste kolonnaden är en betongkoloss där man kan dricka varmt och kallt vatten inomhus sittande på långa bänkrader. Den kom till 1984 och döptes efter Juri Gagarin.


Då var även stadens stolthet, Grandhotel Pupp omdöpt till Grandhotel Moskva. Hotellets historia börjar 1701 då det hette Säcshische Saal. Ägarfamiljen Pupp lyfte upp anläggningen till kategorin världens mest berömda hotel i början av 1900-talet. Nu har det återtagit den ärofulla platsen. 
Karlovy Varys årliga filmfestival hålls på Pupp som  även har varit spelplats i en James Bond-film.  Karlsbad har efter andra världskriget fått nya invånare, sudettyskarnas språk har bytts till tjeckiska eller ryska som talas både av många som bosatt sig i Karlovy Vary och turister som kommer av hälsoskäl, vill besöka kulturevenemang, sporta eller handla märkesvaror i fina butiker.
Marienbad är också värt att åka till!
Bra kontakt i Prag: http://pragmedmera.se/

torsdag 2 juni 2016

Nästa år i Marienbad?

Hundra heta källor som sprutar mineralvatten med kolsyra och glaubersalt har gett upphov till den märkliga lilla staden Mariánské Lázně vid Tjeckiens nordvästra gräns. 53 källor med olika sammansättning har tappats i ledningar som går till vackra kolonnader där man kan dricka källvatten i speciella keramikkärl försedda med en pip.
Den mest berömda källan, Kreutzquelle, ledde till denna paviljong med 72 joniska pelare och kupol, ursprungligen byggd av trä men ersatt med en kopia av betong 1912. Nu kan man där inne smaka på olika sorters mineralvatten, i både varm och kall tappning.Vår favorit var Rudolfkällan, som har hög kalciumhalt och inte smakar svavel.

Källorna var kända i århundraden, men togs i bruk först i början av 1800-talet. Staden grundades 1868 och döptes efter Marienquelle som släpper ut koldioxid. Den har bl.a. blodtryckssänkande effekt.  Källornas vatten kan användas såväl utvärtes som invärtes.  Det kan lindra smärtor, njur- och andningsbesvär, gikt, mag- och tarmproblem och mycket annat.
Den gyllene eran i Marienbad inföll på 1870-talet då järnvägen kom och de stora kurhotellen byggdes. I början av 1900-talet exporterades en miljon flaskor mineralvatten årligen.
Marienbad var en viktig samlingspunkt i det österrikisk-ungerska kejsardömet, många berömdheter kom på besök, Johan Wolfgang von Goethe var där tidigt, sedan kom Fredric Chopin, Richard Wagner, Alfred Nobel, Mark Twain, och Winston Churchill och många andra, inte minst tsar Nikolai II. Englands kung Edward VII kom på årliga besök från 1897, sju år senare fick han  sällskap av Franz Josef I. Deras möte har förevigats i många versioner, den här finns i det stora hotellet Nové Lázně där man än i dag kan få behandling i den kungliga kabinen.

Verksamheten fortsatte mellan världskrigen, år 1929 tog sjutusen invånare emot 41000 gäster. Efter Münchenöverenskommelsen 1938 införlivades de tysktalande sudeterna med Tredje riket, för att efter 1945 fördrivas från staden som hade blivit oskadd under kriget. Kuranstalterna förstatligades och reserverades för de socialistiska arbetarna.
1961 kom den berömda filmen L`année derniere à Marienbad som dock inte är filmad just där.
Sedan 1989 har de viktigaste byggnaderna restaurerats och privatiserats.
Staden har nu drygt 13000 invånare, mest tjecker.
De 10 mest praktfulla badhusen köptes efter millennieskiftet av den stora ungerska hotellkedjan Danubius som grundades redan 1972 och nu äger 40 hotell i fem länder. Ett kort besök i staden gav mersmak, en riktig kurvistelse känns lockande, man kan få lyx för relativt gott pris än så länge.

Så vem vet, kanske nästa år...
Eller Karlovy Vary!
Kolla: http://pragmedmera.se/