torsdag 25 juni 2015

Don Juans hemmascen i Prag

Detta vackra hus byggdes 1783 mitt i Prag av den tyska kulturmecenaten Franz greve Anton von Nostitsz-Rieneck. Numera hör Ständernas teater, Stavovské divaldo  till Prags nationalopera.
Där har uppförts opera och teaterpjäser först på tyska och från 1920 oftast på tjeckiska, men mest känd är denna teater för uruppförandet av Wolfgang Amadeus Mozarts opera Don Giovanni år 1787. Sedan dess har Don Juan och stengästen återkommit till scenen åtskilliga gånger.
Vi hade lyckan att se en modern uppsättning av Mozarts mästerverk för fullsatt hus i maj.


Det var en fin upplevelse, både musikaliskt och sceniskt.
Orkesten var väl samspelt, njutbara toner ända till sista akten, även om epilogen hade utelämnats i denna uppsättning. Så blev det dock ett mera dramatisk slut på historien.
Photo: Hana Smejkalová




De unga tandemregissörerna Martin Kukučka  och Lukáš Trpišovský, som har gjort internationell karriär under namnet Skutr,  karikerar skickligt med mondäna detaljer och lyckas balansera mellan tragik och humor i denna moralitet som nästan alla känner till.
Sångarna är alla av yppersta klass, så det är värt att försöka få en biljett till denna operapärla som finns på teaterns repertoar  ända till september 2016.   Snart kan man dessutom för första gången se en reproduktion av den ursprungliga uppsättningen från 1787.
Länk till Video om reproduktionen.
Applåderna efter den moderna versionen är väl förtjänta. Både scenografin och kostymeringen anknyter till nutida tjeckisk scenkonst.
Länk till Skutr-versionen av Don Giovanni.
Det finns många historier om Wolfgang Amadeus tid i Prag. Han var en bejublad person som hade svårt att hinna med komponerandet.
Han hade ett stort umgänge, och skojade friskt med sångarna.
Mozart bodde i detta hus, som vi lyckades hitta intill en stökig trafikplats men vi kom inte in i VillaBertramka trots att det borde ha varit öppet. Där stod vi snopet tillsammans med en skånsk familj och tittade in i trädgården. Men vi hittade boken Mozart und Prag där  man kan läsa om hans äventyr och brev till vänner.
Det blev ett till beställningsverk i Prag,La Clemenza di Tito 1791 för kröningen av kejsar Leopold II.
Teatern har hyst många andra celebriteter: Carl Maria von Weber, Artur Rubinstein och Gustav Mahler har dirigerat orkestern, Angelica Catalani och Nicolo Paganini har gett konserter på denna scen.
För några år sedan satsade man inte på lika påkostade föreställningar, det var kortare turist anpassade konserter, eller pjäser på tjeckiska. Nu har Ständernas teater återfått sin heder som en av de finaste gamla operorna i Europa.
Om teatern på engelska
Irena kan ordna biljetten: http://pragmedmera.se


måndag 15 juni 2015

Medeltida Le Mans


Le Mans är mycket mera än den berömda 24-timmars motorsport tävligen i mitten på juni.
Huvudstaden i  Maine, numera provins Pays de la Loire var känd redan under romartiden som cenomanernas stad, Civitas cenomanorum. 
Stadsmurarna hör till de mest intakta gallo-romerska som finns bevarade.




På murarna visas på sommarkvällarna en light-show om stadens historia, men inte behöver man se den för att bli imponerad av den gamla staden.
Stadskärnan innanför murarna är förvånansvärt intakt, bara bilarna vittnar om 2000-talet.
Staden intogs av Wilhelm Erövraren 1063 och sedan des har det stridits om nordvästra Frankrike.
Cité Plantagenet har trånga gator och många vackra hus med fina  detaljer på fasaderna, de flesta byggda senast på 1500-talet.
Det finns flera museer,  både historiska och konstmuseer men om man inte har tid att stanna i staden, räcker det att bara ströva omkring på gatorna.
De äldsta romanska kyrkorna som ligger utanför murarna är mycket stämningsfulla, men den största är överväldigande.
Sankt Julians katedral som är så stor att man inte lyckas ta en bild av hela byggnaden utan specialobjektiv från stadskvarteren.
Stadens skyddshelgon Julian införde kristendomen på 300 talet och blev den förste biskopen i området.
Hans reliker transporterades till platsen flera hundra år senare, och sedan tog det ännu fler sekler att bygga katedralen.



Det romanska långskeppet  är från 1000-1100 talet, det höga gotiska koret påbörjades under 1200-talet. Englands kung Henrik II döptes här 1133.

Katedralen skadades under religionsstriderna mellan katoliker och protestanter 1562, men det verkliga hotet kom under franska revolutionen 1798, då man ville riva byggnaden och upprätta domstolar och fängelser i stället.

Under det förödande fransk- tyska kriget 1870-71 lade sig soldaterna för att sova på det halmtäckta golvet.
Efter det har man förstått katedralens värde, åter helgat den åt godstjänster och satt i gång med restaureringar och renoveringar.


Le Grabatoire intill kyrkan var kanikernas sjukhus, byggdes på 1500-talet och liknar Hotel de Cluny, medeltidsmuseum  i Paris, där det står alldeles ensamt i sitt slag.
Det bästa med Le Mans är helhetsintrycket i den gamla stadskärnan som har bevarat sin ålderdomliga stil, nästan fri från krimskrams och kommers som har tagit över så många av våra gamla miljöer.

                                                     
                                                                 Nissanguide

torsdag 4 juni 2015

Imperias andra halva Oneglia

Imperia Oneglia i Ligurien är den moderna, industriella delen av den stad  som Benito Mussolini skapade 1923 genom att slå samman den antika Porto Maurizio, Oneglia och omgivande byar. Nu är Imperia regionens huvudstad.
Mellan de två olika samhällena finns en stor småbåtshamn och ett ingenmansland.
Avståndet från den äldre stadskärnan till de imposanta arkaderna i Oneglia var egentligen alltför långt för fotgängare. Två vitklädda män vid det yttersta fönstret i en enormt stor anläggning längs vägen fångade mitt intresse. Det visade sig att byggnaden hörde till en av Italiens största pastatillverkare. Familjeföretaget Agnesi skötte produktionen framgångsrikt från 1824 till 1987 då Danone köpte företaget. På stadens väggar kunde vi läsa anslag om en konflikt som riskerade att äventyra hela tillverkningen i Imperia.



Fabrikens öde har förhandlats mellan olika intressenter och nedläggningen har skjutits fram flera gånger. Nu vet vi att Agnesis pastaproduktion får någon slags nådatid fram till sommaren 2016. Man skall satsa på annan livsmedelsproduktion, konservering av lokala produkter och slowfood. Frågan är om även fabriksskylten kommer att hamna på det lokala pastamuseet.

Den långa arkaden ledde till Piazza Dante Alighieri som hade imponerat mig starkt i min ungdom. Nu blev det anrika kaféet Caffè pasticceria Piccardo vår räddning efter att vi bara hittat lördagsstängda restauranger när vi kom gående från fel håll. Det var ett perfekt ställe att för att studera eftermiddagslugnet i småstaden.
Den lilla pojken i vagnen drog till sig hela restaurangpersonalens intresse.
 Det visade sig att den lilla bilen med vita band som jag hade fotograferat (första bilden) tillhörde ett brudpar, och efter att ha snurrat några varv runt piazzan följde de finklädda bröllopsgästernas intåg i baren som en gång hade varit frisörsalong.
En av Italiens viktigaste historiska personer, sjöhjälten Andrea Doria som bekämpade det franska väldet föddes här 1466.
Många ställen bär hans namn, gator, torg, olika institut och den lokala marknaden.Huset på platsen där han föddes är märkt med en ståtligt skylt.
Men en berömd inflyttad artist har lämnat ett helt museum efter sig. Schweizaren Charles Andrien Wettach, Clownen Grock, som uppträdde under 60 år i Europa, USA och Nordafrika dog här i sin villa 1959. Nu har huset och trädgården restaurerats och öppnats för publik. Där har många barn fått bli clowner för en dag.
Tonsättaren Luciano Berio var granne till clownernas konung som barn och har komponerat Sequenza V för solotrombon till hans ära.
Intill hamnen med alla lastkranarna upptäckte vi en hel arkad med restauranger som väntade på matgäster, men vi var ändå nöjda med vår lunch.


När det nu var dags att dra vidare var alla affärer stängda. Tidningskioskerna sålde inte bussbiljetter så det var bara att dricka en kaffe till intill tobaksaffären och vänta först på biljetten och sedan på bussen som stannade på Piazza Dante. Där hade jag en gång för länge sedan blivit imponerad av den lilla staden med det ståtliga namnet. Nu vet jag vad Imperia går för.


                                             Läs om en annan del av Imperia

                                                        Museo del clown
                                               Grock & Luciano Berio