tisdag 16 september 2014

Excesser i klosterlivet


När man ser den lilla trädgårdspaviljongen från takterassen vid det enormt stora klostret i Melk, kan man inte ana vilken sagovärld som öppnar sig där inne. Exotiska interiörer är inte precis vad man väntar sig att finna i religiösa byggnader. Egentligen är paviljongen inte så liten heller, bara i jämförelse med den 300 meter långa klosterfasaden.
Det var inte lätt att få reda på varför paviljongen speglar en helt annan värld än munkarna är vana vid. Förklaringen kom från klostrets egen Youtube- reklam,  på tyska här   berättar fader Martin hur munkarna kom dit efter fastan för att äta, dricka och bygga upp sig efter den långa tiden av försakelser

som dessutom avslutades med åderlåtning.
I den fantasifulla miljön skulle de få rekreation och förnya blodet. I taket kunde de se små änglar som bjuder på mat och dricka.
Paviljongen byggdes 1747 under abbot Thomas Pauer som var känd för sin medkänsla med de fattiga.
Varje abbot skulle tydligen sätta sin egen prägel på den oerhört pretentiösa anläggningen i Melk.
Urban II Hauer som var älskad av både hovet och klostret, tillträdde 1763 och kallade genast till sig muralmålaren Joan Bergl.

Året innan hade han målat väggarna i slottet Ober St Veit med liknande motiv. Bergl hade en otrolig skicklighet vad gäller rumsgestaltning. Bilderna breder ut sig naturligt mellan olika hörn, man befinner sig mitt i ett landskap, även om detta inte låter sig fotograferas.

Motiven är karakteristiska för tiden: fyra världsdelar, fyra årstider och allegoriska gestalter.

I de exotiska miljöerna placerades även porträtt av tidens potentater.
Där fick man inte göra fel, men det var inte lika noga med skildringen av fjärran länder. I väggmålningarna har elefanterna hamnat i Amerika och hästar i Afrika. Här har målaren placerat sin signatur bland frukter och indianer i Amerika.
Man kan tänka sig att de av svältkuren försvagade munkarna i fantasin placerade sig själva i dessa paradisiska miljöer, för att  få mersmak av den himmelska härligheten som de ansträngde sig för att uppnå efter jordelivet.
Men hela klostret med sina guldskatter och vackra interiörer måste ha varit en ovanligt trivsam plats för dem som hade vigt sitt liv åt att tjäna gud.
Det hade varit ännu roligare att njuta av kaffe och kakor där om man redan då hade känt bakgrunden.
Det mesta av dessa uppgifter kommer från ett diplomarbete på tyska av Elisabeth Scherzer som jag lyckades hitta på nätet.


                                                       Läs mera om klostret
                                                        och om utsikten




lördag 6 september 2014

Överdådig barock med teknologiskt klostermuseum


 En halv miljon människor om året besöker det nyrestaurerade barockklostret Stift Melk vid Donaus
strand i Österrike. En del kommer av religiösa skäl, andra för att se ett arkitektoniskt mästerverk, några för att gå på konsert och de speciellt inbjudna för att besöka biblioteket.

Den här förgyllda statyn mellan speglar står i landets modernaste klostermuseum i en av de tio praktsalar som vill visa vägen från det förflutna till nutid. Denna med speglar förstärkta prakt symboliserar katolicismens strävan att bygga himmelen på jorden, och syftar på första Korintierbrevet 13:12: Nu ser vi en gåtfull spegelbild men då skall vi se ansikte mot ansikte.
I museets salar som är belysta i grälla färger presenteras olika religiösa teman. Den högteknologiskt moderna glansen har skapats av arkitekten och teatermannen Hans Hoffer tillsammans med klostrets ledning. Den bländande framställningen väcker knappast känslor av andakt i folkmyllret, där grupperna med sina guider köar mellan rummen.
Benediktinermunkar har bott på berget ovanför staden Melk i snart 1000 år. Klostret kom att få stor betydelse både inom politiken, kulturen och katolicismen.
Den viktigaste personen i kloster Melks historia var abboten Berthold Dietmayr, politiker, universitetsrektor och byggherre. Han gav uppdraget att förädla det gamla klostret till senbarockens idealbyggnad åt Jakob Prandtauer. 

Arbetet pågick från 1702 till 1736. Två år senare förstörde en brand stora delar av klostret. Dietmayr satte i gång renoveringen genast men dog långt innan prakten var återställd.Det största klostret i hela Österrike hade flera församlingar under sig, ett eget gymnasium och en unik samling böcker.
Under Napoleons tid försvagades ekonomin och byggnaderna förföll, men den första restaureringen påbörjades redan på 1800-talet. Under Nazitiden blev många av ledarna hotade och undervisningen förbjöds.

Först under abbot Burkhard Ellegasts tid 1975-2001 fick man ekonomiska resurser till en påkostad restaurering som inte uppskattas av alla. Man har retat sig på artificiella anordningar runt museets värdefulla konstskatter.  Barock- arkitekturen går knappt att urskilja längre.
Att komma till det naturliga ljuset i den stora marmorsalen känns befriande. Den stora salen användes till mottagningar för det habsburgska hovet. Pallas Athena och Herkules i takets fresco av Paul Troger symboliserar kejsartidens herrskapsideal.
I bibliotekets tak har han målat en allegori om tron och andliga dygder.

Bibliotekets samlingar är världsberömda. De två salarna är fyllda ända upp till taket och rymmer sammanlagt 100 000 böcker samt 1800 handskrifter, de äldsta från 800-talet. De pampiga rummen har vackert snidade hyllor med intarsia och gulddekorationer.
I montrarna visas dyrgripar från samlingarna, bl.a. fragment ur de allra äldsta Niebelungenskrifterna. Det  gör starkt intryck, men där får man inte fotografera.
Biblioteket är den sista anhalten på den guidade turen. Sedan får man gå trappan ner till kyrkan på egen hand. Klockan tolv varje dag hålls en kvarts gudstjänst i den stora katedralen för alla besökare. Detta är en markering av att det är ett kloster där tron hålls levande mitt i all guldglans och marmor.
I detta Guds hus finns många altare med kända historiska personer, helgon och världsliga potentater som har påverkat katolicismen i Österrike. Högaltaret skildrar hur apostlarna Paulus och Petrus tar avsked från varandra.
I takfreskerna av Johann Michael Rottmayr visas Sankt Benediktus triumferande ankomst till himlen.
Klostret i Melk visar tydligt de starka banden mellan kejsarmakten och religionen, men för den icke invigde blir det inte lättare att förstå själva tron.


                                                           Mera om parken och utsikten