tisdag 26 augusti 2014

Hovskulptören Messerschmidt blev fysiognom

En av konsthistoriens märkligaste skulptörer var  Franz Xaver Messerschmidt. Han gjorde lysande karriär vid det Habsburgska hovet i Wien men slutade sina dagar ensam och isolerad i Bratislava.
Från att ha förevigat kejserliga familjens medlemmar i brons gick han över till att skulptera grimaserande huvuden. Exempel på båda finns på olika museer i Wien, denna byst av Maria Theresia finns i Prins Eugens Vinterpalats.
I hans sommarpalats Belvedere står kejsarinnan i helfigur med hela sin praktfulla uppenbarelse, men där finns även den största samlingen av de märkliga huvuden som har intresserat människor under hundratals år.
Franz Xaver Messerschmidt föddes 1736 i Bayern och lärde sig skulptera av sin morbror Philip Straub. Vid 19-års ålder blev han antagen vid Wiens Konstakademi där hans viktigaste mentor var Martin Van Meytens som har målat officiella porträtt av de flesta i Maria Theresias stora familj.
Det kanske var meningen att den skicklige hovbildhuggaren skulle avbilda fler uppsatta personer, men ödet ville annat. Han övergick från barock till nyklassicism och efter en studieresa till Rom 1765 gjorde han några skulpturer efter antika förebilder.
Alla dessa influenser finns i den här bysten i Albertinamuséets praktvåning i Wien.  Den föreställer Albert av Sachsen Teschen som var gemål till Maria Theresias älsklingsdotter Maria Kristina. Hon var den enda av hennes 11 döttrar som fick gifta sig med den man som hon var förälskad i.  Furst Alberts egen unika samling  av kopparstick och teckningar finns i Albertina.
Alberts byst med den karakteristiska habsburgiska hakan kom till museet flera år efter att Messerschmidt flyttat till Presslau 1777 och ägnat sig att tillverka sina karaktärshuvuden.
Trots sin begåvning fick han inte tjänsten som professor vid Wiens konstakademi, ingen anställning heller i München dit han flyttade till sin bror för att trygga sin försörjning.
 Han hade börjat bete sig på ett sätt som ansågs underligt.  Ingen konstnär hade skulpterat  huvuden med förvridna uttryck.
De första i den långa serien kom redan 1770, året efter att han valdes in i konstnärsakademien. Han uppfattades som sinnesförvirrad och det kostade honom professuren. Han studerade sina egna miner framför spegeln. Det blev en serie på 49 karaktärshuvuden i brons och marmor samt 20 porträttbyster.
Det har spekulerats mycket om vad som drev hovskulptören Messerschmidt till denna nästan ursinniga undersökning av ytterligheter hos människan. En förklaring är att han tycks ha lidit av en plågsam autoimmun tarmåkomma, Chrons sjukdom. Diagnosen är ställd efter hans egen beskrivning om sitt tillstånd till en tysk författare som besökte honom 1781, två år innan han dog. En annan förklaring kan sökas i upplysningstidens anda.
Messerschmidts viktigaste utgångspunkt var fysiognomi, läran om att människans karaktär och egenskaper kan läsas i hennes yttre. Sergel och Ehrensvärd tecknade karaktärstudier i Sverige. Det fanns även ockulta förklaringar. Han var både nekronant, dvs sökte med förebilder från antiken kontakt med de dödas andar och esoteriker, dvs studerade hemliga läror och närmade sig olika sällskap. Emmanuel Swedenborg eller Frimurarna är samtida exempel. Messerschmidt blev konstens vägvisare till en ny syn på människan. Han var mitt i tiden, men långt före i konstens ideal och fick betala ett högt pris för att senare bli upphöjd och ödödlig.
Österreichische Nationalbibliothek, Vienna. (Matthias Rudolph Toma (1792-1869)

lördag 16 augusti 2014

Kloster med vidunderlig utsikt över Donau

Melk är en liten stad vid Donau i Niederösterreich som har en stolt historia. För 1000 år sedan blev den ett viktigt kulturellt och andligt centrum. De 5000 människor som bor där tar emot en halv miljon besökare om året till det enorma barockklostret på berget, som hör till de viktigaste byggnadsverken från början av 1700-talet.



Medilica från 800-talet betyder gräns på slaviska.
Stadens första namn
De äldsta husen i Melk byggdes på 1400-talet, Rådhuset från år 1575 syns mitt i bilden ovan, där man ser den imponerande gatan Linzer Strasse från klostrets terass.


Här kröker sig den mäktiga floden Donau vid foten av det höga berget som en gång i tiden var en gräns mellan turkar och bavarier, som de kallades då.

Klostret grundades på 900-talet och hela 2014 firas 1000-årsminnet av den helige Kolomans begravning. Han har varit en viktig gestalt i den andliga utvecklingen i Stift Melk, som det heter på tyska. När man promenerar i den stora trädgården med olika avdelningar förstår man varför benediktinerna alltid byggde sina kloster på bergen.

Bättre platser för stilla meditation finns inte på jorden.
Den enorma byggnaden är byggt och renoverat till Guds ära, men där har man tagit till överdrifter.
Naturen kan man ändå inte överträffa, som tur är.
 Läs mera om klostret
                                                                   http://www.stiftmelk.at

tisdag 12 augusti 2014

Från Södra Station till Westbahnhof

Det här kvarteret på Zwölfergasse i Wien ligger alldeles intill järnvägen men är på många sätt rena motsatsen till Fatbursgatan i Stockholm. Det är stort och modernt, djärv arkitektur, hiss och garage. Här har vi bott två veckor och försökt att komma in i vardagslivet i Österrikes huvudstad.
 I kvarterets åtta uppgångar med minst 20 lägenheter i varje bor människor från många länder, barnen och deras mammor talar olika språk på gården.
Alla har kanske inte läst på anslagstavlorna att invånarinnorna uppmanas hålla lekplatsen fri från störande ljud.





Här räknas alltså inte pappor med barn.
Kvinnorna kan tala högt i telefon för att ingen obehörig förstår, gälla barnskrik hörs ibland över hela området. Inte blir jag störd av det, inte heller av alla utrop på tågavgångar runt hörnet. Till och med godstågen på natten känns beskedliga jämfört med bygglarmet hemmavid. Här kan man sova med öppet fönster.
Det bästa med lägenheten är den stora terassen med dörrar till alla tre rummen. Under de heta sommarveckorna har det för det mesta ändå varit behagligt eftersom det inte är direkt sol. Där har vi suttit och ätit frukost och middag, hängmattan var dock inte vidare bekväm.
Belysningen tänds automatiskt när man går ut från dörren, alla som man möter inomhus hälsar Grüss Gott. De beslöjade kvinnorna säger nog inte så, men dem möter vi inte här utan i huset mitt emot som har mindre lägenheter.
Längst ut i hörnet finns det ytterligare en uppgång med studentlägenheter. De står ofta klungor med ungdomar utanför. Alla rummen i det större huset ligger i fil, väggen längs järnvägen har stora ljudisolerade fönster mot trapphuset. Från stationen kan man se en öppen terass mitt i fasadens fönsterrad och från takterasserna kan man beundra utsikten över staden.
Åtminstone under de varma sommarmånaderna kan fastigheten nog vara självförsörjande med energi, tack vare de stora panelerna med solceller på taket. Alla portar har tvättstuga, cyckelrum och barnvagnsförråd vid ingången.

Det allmännyttiga bostadsbolaget Heimbau har funnits i 60 år och har mera än 8500 lägenheter i Wien. Flera hus projekteras, med både  ägar- och hyreslägenheter.  Grundtanken är de boendes behov går före vinstintresset.  Kön till nya lägenheter är redan fullbokat.
Undrar om svenska bostadsbolag och samhällsplanerare har varit på studiebesök här.

söndag 3 augusti 2014

Natur, bad och middagar på Grinda

Grinda hör av många skäl till de populäraste öarna i Stockholms skärgård: lagom nära - drygt en timmes båtresa från stan, goda förbindelser - många båtar lägger till här, vacker natur - välskött naturvårdsområde,  bra logistik - båthamn, camping,  hotell och vandrarhem, god mat - Wärdshuset har fått många utmärkelser.


Marken på Grinda har odlats sedan 1800-talet,
men en del av marken förvärvades 1905 av Henrik Santeson, Nobelstiftelsens första direktör. Hans gula sommarvilla som nu är Wärdshus, ritades av Ernst Stenhammar. Direktörens familj flyttade ut till sitt sommarnöje långt efter hans död.
Wärdshuset vill förvalta traditionen med goda middagar. Det är ljuvligt att sitta på terassen en ljum sommarkväll och njuta av god mat och fantastisk utsikt. Rödtungan med spenat och rädisor smakar väldigt gott och vinet är utmärkt, trots att vi inte valde det dyrare alternativet som rekommenderats. 




Wärdshuset har haft samma arrendator sedan 1988 då Skärgårdsstiftelsen tog över av Stockholms stad som hade köpt ön av familjen Santeson 1944 för att allmänheten skulle få tillgång till naturen. Under många år var här   sommarläger för flickor.
Nu kan de återvända med sina familjer.


Man kan åka båt till Södra eller Norra Grinda, på södra sidan ligger vandrarhemmets stugor, ängarna norröver kan man resa sina tält på, och mitt emellan finns båthamnen, lanthandeln och den gula villan. Badplatser finns nära båda bryggorna och på flera håll. Stranden kan vara rätt så stenig, men man slipper gå på långgrunt vatten. Vill man gå i naturen, finns det en 2,5 kilometer lång naturstig. Grinda gård   arrenderas av Kajsa Markne har djur som är värda att studera extra; Rödkullakor, Gutefår och Hedemorahöns hör till gamla kulturraser som är värda att bevara. Gården har även försäljning av ägg och annat i ladan två gånger i veckan.
Årets hetaste dagar visade sig att vara ganska stressade i Naturreservatet, överallt gick folk iklädda bara bikinis, barn som sprang omkring och hundar i koppel.  Trots långa väntetider på restaurangerna var det ingen hets, även om hovmästarna inte orkade le åt gästerna.
Hur som helst, blev detta besök varken mitt första eller sista på Grinda.


  Grinda gård    Grinda Wärdshus