torsdag 26 juni 2014

Helsingfors kreativa centrum vid Arabiastranden

Många tror att stadsdelen Arabia har fått sitt namn efter den berömda keramikfabriken, men det är faktiskt tvärtom. Helsingforsborna tyckte att stället låg så långt borta att man namngav det efter en avlägsen plats, även om den ursprungliga staden enligt Gustav Vasas beslut hade legat alldeles intill,  vid Gammelstadens fors. 
Namnet Arabia finns belagt redan på 1700-talet som Arabiens och Kanans land.
Keramikfabriken grundades 1873 av svenska Rörstrand som sålde aktierna till finska ägare 1916.  Produktionen ökade markant sedan den 112 meter långa tunnelugnen - världens största -  byggdes 1929. Arabia blev Europas största keramiktillverkare 1936 efter att man köpt upp de svenska fabrikerna.
Ägarbytena har varit många, koncernen har utvidgats och flera varumärken tagits över av Fiskars som utöver själva fabriken har sitt huvudkontor här, med sammanlagt 500 anställda.



Nu tillverkas här bara keramik, två tunnelugnar är i bruk och de mest sålda produkterna är dekorerade med muminmotiv.  I Arabiamuseet på nionde våningen finns ett stort rum med Tove Janssons figurer.
Den ursprungliga fabriken har byggts om och till. De gamla tegelväggarna övergår i glas.  Aaltouniversitetet har flyttat in i de ljusa och rymliga lokalerna.
Framför huvudingången står ett av de största konstverken i området, träkonstruktionen Rihla.
Mer än 200 konstnärer från olika länder finns representerade på gårdar, husväggar och parker. Många anknyter till den lokala historien eller naturen, några lyser i mörker.
Traditionell modernism har varit ledord för stadsarkitekt Mikael Sundman som fick uppdraget  att planera området 1988.

Förorten bakom den tättbebyggda staden gav planerarna större frihet. 
Art och Design citys genomtänkta kvarter studerar 13 000, bor 10 000 och  arbetar 6 000 människor. Konst, design, natur och social gemenskap är de centrala begreppen. 
Olika boendeformer blandas medvetet. Här bor man genom att äga, hyra eller ha studentkontrakt. I huset Käpytikka har utvecklingsstörda ungdomar eget boende. Genom porten till deras hus kan man skymta den röda skulpturen Sirocco

Byggstarten sammanföll med It-utvecklingen, vilket gjort det möjligt att lägga in heltäckande datanät. En annan innovation är att platsen för alla boendes gemensamma bastu som traditionellt funnits i källaren har flyttats till översta våningen. Konstverket på bilden är i själva verket en bastubalkong.
Husen i de olika kvarteren är massiva, men helhetsintrycket är luftig förort med mycket natur och individuellt utformade innegårdar där bilarna inte släpps in.  Strandlinjen är fredad från bebyggelsen, man kan välja olika stigar för att promenera längs hela området, beundra olika slags trädgårdar eller cykla vid strandkanten. Många har sjöutsikt, inglasade balkonger är smakfullt möblerade.
Det är dock ganska tomt på folk mellan husen.  Några skyndar hem med sina matkassar från spårvagnen, det är två hållplatser till närmaste köpcentrum. Idrottsplatserna är välbesökta men småbutiker och matställen lyser med sin frånvaro.
Det finns mycket att upptäcka mellan husen och längs gatorna som är döpta efter berömda formgivare.

Området präglas av exklusivitet, en stolt medvetenhet om att man har lyckats skapa något unikt.
Ännu är det inte färdigt, nya hyreshus reser sig mitt emot Tapio Wirkkalas park och ett 12-vånigs höghus med stora balkonger nära stranden. Det ska bli spännande att se hur Arabiastranden förändras med tiden, när allt det nya börjar åldras.
55 olika verk
80 konstnärers verk

onsdag 25 juni 2014

Bottarve - den levande hembyggdsgården på Gotland

Bottarvegården söder om Burgsvik på Södra Gotland blev museal på ovanligt kort tid. Kalkstenshuset med flistak av sandsten ser ålderdomligt ut, men är faktiskt byggt i mitten på 1800-talet. Längst in i huset finns dock ekonomiutrymmen som är betydligt äldre.
Brygghuset kanske fanns där redan 1784 när Erasmus Persson gifte in sig i gården med den18 år äldre änkan Katarina Eriksson.
Tio år senare firar Katarinas dotter Gertrud bröllop med Zackris Zackrisson.  Efter dem kommer det endast två generationer som får bära  förnamnet vidare till äldsta sonen. 
Först Zackris Zackrisson och Cristina Larsdotter som förevigar sina namn på stenplattan ovanför porten i det nybyggda huset 1844. De tar sig efternamnet Boberg.
Två år senare föds tvillingarna Zackris och Lars som kommer att sköta gården tillsammans. De gifter sig aldrig och lever över femtio år på samma sätt som föräldrarna gjort.

1917 bestämmer bröderna Boberg att sälja marken och skogen men bor kvar i huset några år till. Under tiden hinner folk i trakten agera för att rädda det historiskt värdefulla huset. För att köpa huset bildades Hoburgs hembygdsförening som i snart hundra år har lagt ned mycket arbete för att hålla arvet levande. Sparlakansängar med tygförhängen finns i var sitt hörn av den rymliga vardagsstugan.

Därifrån kommer man direkt till bagarstugan där elden nyss har tagit fart vid vårt besök. Ugnen används för bakning vid olika tillfällen. Den här gången har nutida behov tagit över, det skall bli pizza. Alla slags sysslor och fester har under åren tagit plats på Bottarvegården, man har byggt upp den stora ladugården som brann ner 1985, lagt agtak och firat gammaldags bröllop.


Gården hyrs ut för privata fester och på somrarna spelas teater.
Även om man inte alltid är så pietetsfull med alla detaljer, han man ändå lyckats behålla den bondska atmosfären. Man kan vila ögonen på vackra ting, den gotlandsblåa färgen på möblerna - och i kammaren på övervåningen finns den bäst bevarade gamla tapetväggen på hela ön.
http://www.bottarve.se