måndag 24 mars 2014

Djupa vatten, höga berg och hoppande delfiner


Los Gigantes ligger på Teneriffas västra kust. Den enorma bergväggen är en sevärdhet, men i själva staden är det trångt mellan hotellen längs stranden och kullarna.
Vägen dit går i sicksack  mellan bergen, så högt att det slår lock för öronen och temperaturen sjunker. De flesta passagerarna i bussen går av där uppe för att vandra i bergen. Vi åker till ändhållplatsen där folk samlats för att vänta på bussen därifrån.


På vägen mot stranden står flera biljettförsäljare för olika båtar med delfinturer. Där finns den gamla nordsjökuttern M/S Katrins försäljningskontor med en vänlig engelsktalande dam. Hon bjuder på sjösjukepiller åt min man som blivit illamående i bussen. Vi bestämmer oss för en tvåtimmars tur.
Båten har en avspänd internationell besättning som tar väl hand om passagerarna som talar franska, holländska, ryska och tyska.
Vi styr rakt ut mot det djupa vattnet, ännu djupare än den höga bergväggen. Snart dyker de första delfinerna upp.
Vi cirklar runt dem, det ser ut att vara en hel flock som simmar runt och hoppar i par runt båten. Det är en märklig upplevelse att se de vilda djuren i sin naturliga miljö, än på ena eller andra sidan av båten.


Valarna håller sig borta i det vackra vädret, de vill ha större vågor. När vi har sett oss mätta på de vänliga djuren, styr båten närmare den gigantiska bergväggen som är uppbyggd av olika stenformationer i lage Mitt i berget finns det en by som har en gångstig ner till stranden. Vi får dock stanna ombord och se på när några modiga går ner på en stege i det djupa vattnet för att simma.
Vi är mycket nöjda med båtfärden och skyndar till hållplatsen för att hinna med bussen. Vi skall åka runt ön för att slippa den ansträngande vägen. Kön är nu om möjligt ännu längre men vi plockas upp av en pratsam och egensinnig kombitaxichaufför som kör oss till Los Cristianos. Men det är en annan historia.

måndag 17 mars 2014

Hisnande vyer längs naturstigen


En vidunderlig utsikt mot Atlanten bjuds längs naturstigen Rambla de Castro vid nordvästra utkanten av Puerto de la Cruz.
Stigen blev delvis raserad under en storm och har nyligen öppnats igen efter ombyggnad. Den kallas också Romantica för den fina stämningens skull. Den 8 km långa stigen är  delad i två etapper, man får gå upp till gatunivå emellan.

Allt är tydligt markerat och man kan välja flera alternativa rutter längs vägen.
Naturskyddsområdets 45 hektar hyser flera arter av endemisk, lokalt begränsad flora och fauna, t.ex Kanariepalm som kan bli upp till 20 meter hög, en dadelpalm med oätliga frukter, blåkindad kanarieödla och gulnäbbad lira, stormfågeln som kan flyga ända till södra Sverige på våren.







Vattenverket Gordejuela byggdes 1903 av företaget Hamilton.
Nu står ruinerna kvar i dalen. De vulkaniska bergen har vattenfickor som borgar för vattenförsörjningen på hela ön.
En viktig faktor i processen är den kanariska tallen, med extremt långa barr som drar till sig fukt från luften.
En brygga av trä leder till källan Madre del Aqua som mera ser ut som rinnande vatten direkt från berget.
Det finns även flera historiska byggnader längs vägen, la Casona, ett handels hus från 1600-talet  har rustats upp och kommer att öppnas för besök.
När stigen slutar kan man fortsätta att njuta av utsikten på restaurangen Mirador San Pedro som har god något moderniserad kanarisk mat. Man måste dock vara beredd på hastiga väderomslag, när vi väntade på efterrätten, försvann solen, det blåste upp så att personalen fick springa ut för att rulla in markiserna och bära in alla möbler. Annars hade de blåst bort.
Så det blev taxi till stan.
Nu har jag gjort denna romantiska promenad igen, när jag återvänt till Puerto de la Cruz.  Vem vet, det kanske kan bli en tredje gång ett annat år,  och då kanske vi tar bussen till San Pedro och går åt motsatt håll.
Mer på spanska

söndag 9 mars 2014

Exhibitionisternas högtid på Kanarieöarna


Karnevalen är en enorm begivenhet på Teneriffa, liksom på de alla kanariska öarna.  Karnevalen i Santa Cruz lär vara den näst största efter Rio. På Puerto de la Cruz hålls olika tillställningar under mer än tre veckor.
Tusentals människor samlas kväll efter kväll för att se dem som har klätt ut sig i fantasifulla kreationer, mer eller mindre smakfulla.
Här är karnevalsdrottningen Jennifer González Gil som valdes inför en stor betalande publik på Plaza Europa den 20 februari. Hon representerar den lokala djurparken LoroParque.
Olika grupper hejade på sina kandidater med visselpipor och ballonger.  Nu har alla sex kandidaterna åkt runt stan tre gånger i kortege.

Men det finns även olika lokala traditioner som framförs av de speciellt invigda. Mata culebra är en gammal ritual som uppförs av barn. De har svärtat ned sina ansikten och står runt en försångare som tvingas av en skäggig figur att piska ormen medan han framför en lång ramsa om hur ormen byter skepnad. När ormen har dött, tar barnen av sig sina hattar, går runt bland publiken och samlar in pengar.
Den här ritualen verkar ha funnits på olika håll, bl.a. på Kuba och sägs handla om slavhandeln.




Karnevalen är till för alla åldrar, överallt i stan ser man utklädda barn som bär sina kostymer med stort allvar och koncentration, även om alla inte går med på kortegen.
I karnevalstågen finns ofta familjer i flera generationer, alla är klädda efter samma tema.
Årets officiella tema var Go West, och vilda västern var synlig på många sätt.
Musse Pigg med rödprickiga öron och tyllkjol var den klart populäraste. Unga pojkar som gav sig ut på stan med bar överkropp måste ha frusit för en vecka senare hade alla trikåer under kjolen.

 Askonsdagen är helgad, eller snarare vanhelgad åt  sardinens begravning. Sardinens begravning är en parodi på den kyrkliga begravnings-ceremonin. Den biskopsklädde har svärtat ned ansiktet, ur hans bibel sticker sedlarna fram.
Sardinens begravning är en parodi på den kyrkliga begravnings-ceremonin. Den biskopsklädde har svärtat ned ansiktet, ur hans bibel sticker sedlarna fram. Kraftiga karlar har pyntat sig till sörjande kvinnor och ur likkistan sticker en stor fallos ut. Det skränande begravningståget kommer så småningom till fiskehamnen där tusentals människor har samlats för att se hur sardinen eldas upp.
Den mest sensationella delen är de högklackade männens löpartävling Mascarita Ponte Tacón på fredag kvällDet var så trångt och stökigt på gatorna att vi nöjde oss med att titta på alla mer eller mindre vulgära män som gick och flörtade med åskådarna inför tävlingen. Alla fick dock inte delta eftersom de inte hade tillräckligt höga klackar. En del var ganska aggressiva, det verkar  höra till rollen, men ingen tar illa upp. 
De här glada herrarna ville posera med mig redan under första paradkvällen. 
På karnevalens höjdpunkt, lördagens parad, hade hela stan klätt  upp sig, i butiker och kaféer kunde man göra affärer med kineser eller haremsdamer. Paraden var hur lång som helst och alla hade roligt. Under veckorna har man lärt känna olika figurer som man känner igen och minns.
Allting är tillåtet, här och nu kan man gå utanför ramarna i en glad gemenskap.



Barnens ritual Mataculebra på video

Löpare på höga klackar