50 miljoner måltider på Chartier

Restaurangen Bouillon Chartier i Paris blev legendarisk  ganska snart efter öppnandet  på Rue du Faubourg Montmartre år 1896 och har så förblivit. Bröderna Frédéric  och Camille Chartier utvecklade det vinnande konceptet som har varit det samma under alla de fyra generationer ägare som har lyckats fylla den stora matsalen med gäster.

Enkel mat för rimliga priser för människor som arbetar i området var ursprungstanken. Nu blandas folk från olika håll i världen med parisare.
Matsedeln får plats på ett papper som trycks varje dag, samma kända rätter återkommer. Personalen i propra svartvita kläder är oerhört professionell. Vid inkomsten tas vi emot av en vänlig ung dam som leder oss till bordet. Vi får sitta med ett ungt par som får lägga upp sin väska på hyllan.


Inredningen i det stora höga rummet liknar förra sekelskiftes järnvägsstationer, stora speglar och en klocka på väggen. Det finns en övervåning också och servitörerna springer vant med stora brickor på den trånga trappan.
Vi beställer en dagens trerätters middag för 19:80 euro. Jag vill ha avocado som förrätt i stället. Servitören skriver ner våra önskemål på pappersduken. Räkor med majonäs samt min avocado kommer snabbt. Inte behöver man vänta länge på kalvsautén heller.  Det långkokta köttet år mört som det skall, men ingen kulinarisk sensation. Den enkla  mannagrynspuddingen är söt och smälter i munnen.

När det är dags att betala tar den korrekta servitören fram sin penna och räknar fram summan. Priset med en halvliter vin och mineralvatten syns här till höger.

När vi kommer ut vid åttatiden når kön från ingången långt ut till gatan.
Det är kanske inte maten som lockar alla som köar till Chartier utan upplevelsen av något historiskt som fungerar än i dag. Även om dagens gäster inte får förvara sina servetter och bestick i de små lådorna längs väggen kan man känna sig delaktig i något som generationer av matälskare har njutit av och återkommit till. Min bordskamrat har ätit här vid varje Parisbesök sedan 1970-talet, och jag kommer nog också tillbaka.