Hiss till himmelska höjder i Karlskirche

Wiens ståtligaste barockkyrka, Karlskirche, ligger vid Karlsplatsen mitt emot Musikverein , alldeles intill de centrala Ringgatorna.
Som sevärdhet klassas den så högt att man måste betala 8 euro i inträde. Ståtligt är det trots att man kommer rakt in i en byggarbetsplats. Restaureringen har pågått i snart 13 år och kostat mycket men det kommer nog att ta flera år till.


Fasaden är nu klar med sina kopior av Trajanuskolonnen i Rom på var sin sida av den antika tempelportiken. Tornen är har fått sin form efter de italienska barockmästarna Bernini och Borromini. En blandning av Rom och bysans samt den stora ellipsformade kupolen ger en unik prägel åt byggnaden.
Den katolska kyrkan beställdes av kejsaren Karl VI  1713 efter att pestepidemin härjat i staden och den är helgad åt Carlo Borromeo, ärkebiskopen som själv tog hand om pestsmittade i Milano 1576. Hans liv skildras i olika konstverk i kyrkan och i kupolernas reliefer.

Hovarkitekten Johann Bernhard Fischer von Erlach som även har ritat slottet Schönbrunn fick aldrig se kyrkan färdig, hans son Joseph Emmanuel färdigställde bygget 1737.
Kejsaren och Röda stjärnans orden från Prag var länge kyrkans huvudmän. Nu hör även katolska högskolan inom Wiens tekniska universitet till kyrkans förvaltare.
Byggkostnaderna för kejsarens kyrka var enorma och samlades in från hela Habsburgska monarkin. Även renoveringen tagit tid och pengar i anspråk.
För ändamålet bildades 1966 kyrkans vän- och gynnarförening och först efter att man börjat ta betalt av besökarna har man kunnat finansiera arbetet. De 200 000 turisterna årligen har ansvarat för 70 % av kostnaden.



De nyrestaurerade kupolfreskerna av Johann Michael Rottmayr som omfattar 1250 kvadratmeter kan närstuderas efter en hissfärd på 32 meter.
Sedan kan man på egen risk gå uppför de robusta trätrapporna ända till kupolens mitt. Det är ett begränsat antal personer som får komma upp åt gången.
När man till slut har nått kupolens högsta punkt på osäkra ben, är inte utsikten så hänförande som man hade väntat sig, de grova gallren för de stora fönstren lockar inte till betraktande av panoramat över Wiens centrum som öppnar sig åt alla håll.







Desto intressanttare är alla märkliga varelser i freskerna som man kan se på vägen ner.

Väl nere på marknivån kan man ta sig upp för vanliga stentrappor till två museér, Museo Borromeo med skattkammaren som verkar liten jämfört med den enorma interiören. En  våning högre upp finns det nya museet med vidvinkelfotografier av kyrkan.
Många barockkyrkor har jag sett i Europa  och skrivit om, St Nikolauskyrkan i Prag tävlar om äran att vara den magnifikaste av alla norr om Alperna.
Där alla de andra kyrkorna har varit estetiska upplevelser, var klättringen upp till Karlskyrkans kupol ett äventyr. I tre dagar värkte lårmusklerna,  men det var det värt.