torsdag 25 april 2013

Konstrunda hos Ålands rikaste man


Andersudde heter Anders Wiklöfs sommarhus som ligger på Hästskär, drygt tio kilometer söder om Mariehamn längst ut på en smal landsväg.
Ålands rikaste man är en stor konstälskare och har byggt ut huset för att få plats för alla konstverken i sin stora samling, mer än hundra verk. En del har kostat flera miljoner kronor. Murarsonen Anders pratar gärna om priserna medan hans vän och konstexpert Kjell Ekström får berätta om målningarna för de grupper som tas emot i den flotta sommarvillan.


Vi var drygt 20 journalister från Sverigefinska publicistföreningen som fick åka dit en solig söndagsförmiddag i april.
De flesta verken är från kända sekelskiftesmålare, Bruno Liljefors favoritkatt Jeppe från 1880-talet liknar Wiklöfs egna katter. Han lämnar vårt sällskap för ett tag för att mata dem. Kjell visar konstverken under tiden.

På motsatta väggen vid det stora matsalsbordet hänger en mindre känd version av Carl Larssons Midvinterblot, signerad av konstnären. Den mest kända av dem, jätteduken, hamnade till slut på Nationalmuseet i Stockholm. Det finns flera skisser, men de är inte signerade.

Vi går runt och beundrar bland annat Anders Zorns Skärgårdsvik,Victor Westerholms Höststämning och andra skärgårdsmålningar, Helene Schjerfbecks Engelsk bondkvinna, Prins Eugens Dyner i aftonljus, Hugo Simbergs Kvastgummor eller Eero Järnefelts Vid bykstranden som dock är en kopia eftersom originalet är utlånat till något museum. Det är många som vill köpa eller visa Anders konst, men han säljer inte något han köpt, och  lånar ogärna ut.



Minst lika imponerande är naturen utanför det stora huset som är byggt i olika material och möblerat med olika soff- grupper för gästerna att sitta och mysa i.

När katterna är matade får vi höra en lång lista på inbjudna celebriteter av värden. Det är större och mindre kalas med tennis- och slagerstjärnor, Carola flögs in med helikopter för att sjunga på kräftskivan.



Ålands största affärsman som har sålt bilar och ett rederi, numera ägare till en av Nordens största privatkoncerner, är märkbart stolt över vad han har åstadkommit. Inte utan skryt visar han sin hedersdoktorshatt i det speciellt inbyggda vitrinskåpet.

Huvudbyggnaden av trä som köptes 1994 är ritad av Lars Berg, sedan har Folke Wickström ritat flera tillbyggnader. Närmast stranden finns en bastu.



En motsvarighet till de danska Skagen- målarna, den åländska Önningeby- kolonin skulle få ett eget rum men fick maka på sig för Peter Dahls stora oljemålning Stolta stad. Den är målad  1983 och har hängt i Sveriges Riksdag. Det är samlingens dyraste verk.
Den främsta av Önnebymålarna är Elin Danielson Gamboldi.Här hänger både hennes åländska och italienska målningar.



Konstkännaren Kjell berättade att han blev involverad i verksamheten när han talade om för Anders att de lokala konsthandlarna hade pressat upp priset för honom. Han anförtror oss att han gärna skulle vilja sälja vidare en del av verken, men att det inte är han som bestämmer.



Det står även ett mindre hus på den natursköna udden, vi får komma in i orangeriet där stora fruktträd bågnar av apelsiner, citroner och mango, vinrankor och oliver. Anders och hans fru Rita verkar vara självförsörjande med tropisk frukt. Innan vi ledsagas vidare till det senaste och största bygget får alla besökare i gruppen var sin bok med bilder på huset och konstskatterna. Det blir många dedikationer med van hand.
Omtumlade går vi till Anders Wiklöfs stoltaste byggprojekt, arenan som är insprängd sju meter ner i berget intill de andra byggnaderna. 1600 läktarplatser kan utökas med sittplatser vid konserter.
"Den kan ses som ett konstverk och behöver nödvändigtvis inte användas," säger ägaren om detta mastodontbygge, men visar racketar som stora tennisspelare har lämnat efter sig. Björn Borg är en av hans vänner.
När vi lämnar Andersudde tänker jag att denne man är det närmaste en rysk oligark som man kan komma. Mannen som gör vad som faller honom in.

tisdag 2 april 2013

Guds ord på finska och tyska i Stockholm

Redan på 1300-talet fanns det tyska gilleshuset på Svartmangatan i Gamla stan. På Hansans tid bildades gillen namngivna efter skyddshelgonet Gertrud av Nivelles  i de städer där tyskar bosatte sig. I Stockholm var tyska det dominerande språket under medeltiden.
1571 fick tyskarna tillstånd av kung Johan III att bilda egen församling. Gilleshuset byggdes om till kapell 1576.

Där hade även finnarna sina gudstjänster.
Finska församlingen hade bildats 1533 men blev utan samlingsplats då Svartbrödraklostret revs. Från 1607 kunde tyskarna ha kyrkan för sig själva då finnarna fick ha sina gudstjänster i Riddarholmskyrkan.
Den tyska arkitekten Jacob Kristler ritade en magnifik kyrka i tysk-nederländsk renässans som invigdes 1642.
Det 96 meter höga tornet med en förgylld tupp restes 1887 efter en brand.
Fasaden är i mörkrött tegel med hörnkedjor och sockel av grå sandsten. Fönstren har gjutjärnsbågar, kyrkorummet är tvåskeppigt.
I dopkapellet innanför den högra utgången står sedan kyrkans tillkomst ett förgyllt uppståndelseepitafium som fanns redan i gillestugans kapell.
Det finns många konstnärligt värdefulla detaljer i kyrkan, präglade av 1600-talets formspråk.
Alla tyskar i Stockholm har av hävd tillhört församlingen som för närvarande har ca 2000 medlemmar. Kungaläktare från 1672 är ritad av  Nikodemus Tessin d.ä. som var medlem i församlingen. Ett rikt snidat räcke leder till de kungliga platserna. Allt är förgyllt, den grönmålade läktaren med fristående skulpturer på taket, kungakronan och Carl XI:s monogram.

Tyska kyrkans gamla orgel såldes 1780 till Övertorneå träkyrka där den nu har pietetsfullt restaurerats och en kopia uppförts på dess ursprungliga plats. Kyrkan har blivit populär konsertlokal särskilt för äldre musik, Early music festival anordnas där varje år.



Finska församlingen hade planer på en barockkyrka på Helgeansholmen men fick vänta ända till 1725 innan man lyckades köpa en egen byggnad, Lilla Bollhuset mitt emot slottet där man hade spelat racketspelet jeu de paume. Huset hade länge stått tomt och ritades om till kyrka av arkitekt Göran Adelcrantz, som bevarade mycket av bollhusets karaktär med de högt placerade fönstren.
De flesta finnarna bodde på Södermalm men beordades att skriva in sig i Finska församlingen.
Kyrkans officiella namn blev Fredrikskyrkan efter Fredrik I.
Hans porträtt hänger på väggen, liksom Gustav III:s  tal tal till ständerna 1772 på finska och svenska som förklarar den nya regeringsformen.
Nu har man placerat där även nyare tavlor och föremål som inte riktigt är i klass med de historiskt och estetiskt värdefulla saker som har funnits i kyrkan.
Församlingen har ca 8000 medlemmar. Numera kan alla finländare och deras anhöriga Stockholms stift tillhöra församlingen som är tvåspråkig.
Till finska kyrkans stora skatter hör den 12-stämmiga Schwanorgeln från 1790. Den är den enda av alla 1700-talsorglar som har blivit kvar där den byggdes.



Olof Schwans orgel har omdisponerats flera gånger, till och med en ny pneumatisk orgel byggdes bakom den 1945. Man har dock lyckats återställa bälgverket och mekaniken 1991.
Även finska kyrkan samlar konsertbesökare, ofta med gästande musiker från andra sidan Östersjön.
Finlands riksvapen och de gamla landskapsvapnen hänger framför orgelläktaren.
Takkronorna kommer från Nyen i Ingermanland, där ännu fler finnar bodde i staden som senare blev St Petersburg.

Både finska och tyska kyrkan är viktiga kulturhistoriska minnesmärken av den tidigaste invandringen till Sverige och dess betydelse för välståndet och utvecklingen i riket, väl värda att besöka även för en icke troende.
Finska kyrkans hemsida
Tyska kyrkans hemsida
Gustav III:s tal till ständerna den 21 augusti 1772