onsdag 31 oktober 2012

Triumfbågen från Rom i Stockholms slott


Kolossalpilastrar inne i det enorma kyrkorummet San Giovanni in Laterano, Vatikanens sidokyrka i östra delen av Rom hör till  de tydliga förebilder som den eklektiske slottsarkitekten Nicodemus Tessin d. y. har involverat i sina ritningar som tillkom i rekordfart när det plötsligt blev möjligt att bygga det nya slottet i Stockholm efter branden 1697.




Den palatsliknande interiören och dess triumfbågsliknande yttre går igen i tematiken i Stockholms slott. Det finns likheter mellan Rikssalen, Slottskyrkan och den mellanliggande Vestibulen som rumsbildningar, salar som är tänkta för ceremonier. Den romerskas kyrkans innervägg har stått modell för södra fasadens mittparti, slottets huvudentré.
Tessins intryck av antika romerska triumbågar som han har tecknat av går via San Giovanni vidare till Stockholms slott. Han var färdig med alla sina ritningar 1704. De skickades senare som kopparsstick till kungen som då befann sig i Turkisk landsflykt.
Karl XII hade aldrig sett något av den romerska prakten. Men skupturerna på taket som Tessin hade ritat satte han stopp för. Hans majestät tyckte inte om statyer eller bilder i en kyrka. Kungen var den ende som fick ta del av de kostsamma planerna. Men han skulle aldrig återvända till Stockholm.


Den latinska texten på fasaden: Vitam et victoriam - Åt den bäste, lycklige, fromme och alltid upphöjde kungen / det norra halvklotets lysande fosterlands-fader / Karl XII / vars obesegrade dygd / genom herkulisk strävan / har lett honom till ärans höjd / liv och seger / och Sveriges outtröttliga önskan / stå här lyckosamma byggnad / och lys av guld.




Den sortens ärebetygelser hade kungen också motsatt sig.  Inskriptionen kom på plats långt efter Karl XII:s död. Själva bygget hade stoppats redan under hans livstid av brist på pengar.
Karl XI har sin namnskylt med slottets byggnadshistoria ovanför fontänen på  östra fasaden.
 Palazzo Chigi-Odescalchi  intill Via Nationale har skapats för kardinal Chigi och renoverats för Odescalchi av Gian Lorenzo Bernini.

Den profilerade taklisten och pilastarna blev stilbildande och kan ses igen i Stockolms slotts östra fasad.
Bottenvåningens rundbågade fönster som harmonierar med slottets västra fasad kommer från Barberinis palats som jag skrivit om tidigare.
Tessin har i sitt svenska kungaslott lyckats sammansmälta de olika romerska influenserna till en formstark enhet.



                                                 San Giovanni in Laterano

fredag 26 oktober 2012

Stockholms slott har sina förebilder i Rom

Drottning Kristinas abdikation och flytt till Rom kom att ha en stor betydelse för svensk arkitektur, inte minst för Stockholms slott. Arkitekten Nicodemus Tessin d.y. besökte Kristina redan som 19-åring. Han kom i maj 1673 och stannade ända till 1678 för att återvända tio år senare. Han tecknade flitigt av det mesta, ruiner, byggnader, konstverk och skisser till olika mekanismer. 



Stockholms slotts fasader är mer eller mindre direkt kopierade från olika palats i Rom.
Palazzo Farnese, påven Paulus III:s privatpalats,  byggdes färdigt av Michelangelo  i mitten av 1500-talet.

Palatset har blivit mönsterbildande
för många byggnader i långa tider.


En detalj lånade Tessin dock från Palazzo Sciarra Colonna vid Corson till höger. Till vänster Tessins ritning till Stockholms slotts norra fasad.
Slottet är Tessins storverk och det mest romerska huset utanför Rom. Hans arbete började med ombyggnad av det gamla medeltida slottet Tre Kronor. När slottet brann 1697 var norra fasaden ombyggd och såg ut ungefär som i dag. Efter branden fick Tessin till sin glädje fria händer att bygga ett helt nytt slott. På sex veckor utarbetade han sitt nya förslag. Själva bygget tog dock många år. Krig och penningbrist satte stopp för projektet från 1709 till 1728.Tessin dog innan arbetet återupptogs. Carl Hårleman tog över som slottsarkitekt, vid hans död 1753 var bygget så gott som färdigt. Exteriörens barock hade bytts till interiörens rokoko.


Den västra fasaden mot yttre borgården har sin förebild i Palazzo Barberini. Det var en annan stor påvefamilj som lät den ledande arkitekten Bernini bygga palatset i början av 1600-talet. Numera är Nationalmuséet inrymt i palatset -  en förnämlig samling av italiensk konst.
Man  anar det romerska palatset från gatan Alle Quattro Fontane upp till de fyra berömda fontänerna. När man kommer in genom parken ser man den slående likheten med den nordiska kopian.



Tessin har även tagit intryck av portiken med kryssvalv och trapphuset.

Stockholms slott kom att bli en av de sista barockbyggnaderna i Europa. Fyra regenter fick under den långa byggtiden husera i det Wrangelska palatset på Riddarholmen.
Den stormakt  och det kungliga enväldet som Tessins slott skulle symbolisera var sedan länge förbi när Sveriges mest ambitiösa byggnasverk äntligen stod klart efter femtio år.






tisdag 2 oktober 2012

Kungastatyerna i Sveriges huvudstad



Flera svenska regenter har inte fått någon staty i huvudstaden. Urvalet har inte gjorts slumpmässigt. Statyerna har var och en sin  politiska bakgrund.
Gustav Vasa står framför Riddarhuset sedan 1774. Riddarhustorget var en central plats i Stockholm under 1700-talet. Riksgrundaren fick en hedersplats mitt på torget.
Den inkallade franske skulptören Pierre Hubert L´Archeveque fick i uppdrag att utforma två kungastatyer; Gustav III ville hugfästa minnet av sina två stora föregångare. Kungen ville använda de två tidigare Gustavernas symbolvärde för att bygga upp propagandabilden av sig själv.
L´Archeveque vistades länge i Sverige och var direktör för Konstakadademien under elva år. Han var utbildad i Paris och Rom.
 




"Hjältekonungen" Gustav II Adolf  var tänkt att bli den första  statyn att resas.  Adeln ville dock inte förära en kung som hade ärvt sin makt, så Gustav Vasa kom först på plats. Ryttarstatyn  beställdes 1757 men avtäcktes först 1796, långt efter skulptörens död.  Då döptes även torget om efter att tidigare  ha hetat Norrmalms torg.
Skupturgupperna på sockelns kortsidor som bl a framställer Axel Oxenstierna och Clio - historiens musa - modellerades av L´Archeveques mest kända elev Johan Tobias Sergel redan 1789 men ställdes upp först i början av 1900-talet.





Sergel som hade tillbringat många år i Rom hemkallades av Gustav III för att bli kunglig bildhuggare. Han vantrivdes dock med konstklimatet i Sverige och med de mer eller mindre inspirerande offentliga uppdragen. Det mest framträdande  av dessa är statyn av Gustav III som beställdes av kungen själv.
Det tog många år innan Sergel ansåg sig vara färdig med den, nöjd blev han aldrig. Brons var alldeles för hårt för honom. Marmorn var hans material.
Förebilden för statyn är den antika Apollo di Belvedere som både konstrnären och kungen beundrat  i Vatikanmuséet i Rom. Kungen ses stiga i land från sitt skepp efter kriget mot Ryssland. I handen håller han en lagerkvist, fredens symbol.


 

Karl XIII fick genom ett kungligt brev år 1822 ge namn åt hela Kungsträdgården - Karl XIII:s torg - efter att hans adoptivson Karl XIV Johan hade gjort om den till en militär exercisplats och huggit ner alla träden. Där försvann stockholmarnas älskade park. 
Bildhuggaren Eric Gustav Göthe står för själva statyn, lejonen är utförda av Bengt Fogelberg.
Statyn blev, i likhet med den person den framställer,  aldrig populär och blev i folkmun kallad "en kruka mellan fyra lejon" i jämförelse med en annan kungastaty i närheten.









Stamfadern för Bernadotteätten, Karl XIV  Johan  kom på plats 1854 vid Slussplan på initiativ av sonen Oscar I. Lejonskulptören Bengt Fogelberg fick uppdraget.
Ryttarstatyn stod från början vänd åt andra hållet, mitt i en liten park. Sin nuvarande placering fick den när den nya Slussen invigdes 1935. Den ursprungliga sockeln av Carraramarmor hade vittrat sönder.

Karl XII har varit och är fortfarande den mest kontroversielle av svenska kungar. De första hundra åren efter sin död ansågs han som den store förloraren och en nationell katastrof. Efter förlusten av Finland och under den framväxande nationalismen behövde man honom som samlande symbolgestalt inför hotet från Ryssland.
Statyn av Johan Peter Molin avtäcktes på 150-årsdagen av kungens död 30.11.1868. Det folkliga evenemanget stördes av läktare som skymde sikten för allmänheten och ledde till kravaller dagarna innan. Kavalleriet inkallades för att slå ned de upproriska.
Invigningen skulle förättas av den populäre författaren August Blanche som dock fick en hjärtattack och dog invignignsdagen. Avtäckningen blev en stor nationell manifestation med fackeltåg av Uppsalastudenterna.
Karl XII:s pekfinger är riktat mot arvfienden Ryssland där han står omgiven av krigstroféer, fyra kanoner som erövrats i strid. Detta gav upphov till den skämtsamma formuleringen: ett lejon mellan fyra krukor.


De sista kungastatyerna i Stockholm restes på Djurgården i början på 1900-talet. Det fanns ett stort nationellt självhävdelsebehov att tillfredställa efter Unionsupplösningen 1905 då Norge skildes från Sverige.
Karl XV  står till häst i sin husaruniform framför Biologiska muséet på Lejonslätten sedan 1909, storstrejkens år. Hans kungagärning gav egentligen ingen anledning att resa någon staty. Charles Fribergs  något stela framställning av kungen på hästen har kallats tennsoldaten.
Den stora krigarkungen Karl X Gustav utanför Nordiska Muséet har omgetts med flera symboler för Sverige som stormakt, två obelisker samt namnen på fältherrar och militära segrar i Polen och Danmark 1658. Gustav Malmqvists staty restes mitt under första världskriget 1917 och kom att bli det sista kungamonumentet. Kungaminnena var ännu en viktig del av den nordiska identiteten, Livrustkammaren låg vid denna tid i muséet bland alla i Norden insamlade föremål.