söndag 22 april 2012

Vårkänslor i Toscanska bergen

Det är härligt att möta våren i en liten stad  högt uppe på berget i Toscana.
Staden där jag haft  förmånen att bo några veckor heter Cortona och är känd från amerikanska filmer.
I filmen får hela livet en ny vändning för de olyckliga kvinnor som hittar hit, slår sig ner i dalen och  finner evig  lycka som i filmen Under The Tuscan Sun.

Här finns även en liten filial för ett universitet  från USA som drar folk med bred dialekt från "over there".
Man hör dem på restaurangerna, de talar högt och mycket.
Men när man går vid utkanten av berget och beundar utsikten, ser man sällan några människor, man hör tuppen gala i fjärran.
Annars råder lugn och ro över landskapet, vardagslunken ändras inte mycket under tidens gång.

Det är livligare på morgonen när man dricker sitt kaffe eller sin återställare på stamstället, mitt på dagen är allting stängt och på efermiddagen handlar fruarna till middag hos olika specialister, eller i en av de två matvaruaffärer som finns uppe på berget.
På de branta backarna inne i staden är det sällan man möter någon gående.
Bergen ovanför staden är ännu fridfullare. Det enda man hör är stadens lilla sopbil som hämtar avfallet som sorteras i kraftiga plastpåsar i olika färger. Man skall veta vilka dagar de hämtar vad.
Ingen annan tycks ha något ärende att ta sig upp ovanför de smala gatorna. Det finns en smal stig upp till kyrkan högst upp och en minnestavla för påvens besök i staden.
Jag hoppas att det kan bli ännu en vår i denna stolta italienska stad som är lik så många andra och ändå helt unik med sin historia: anor från etruskerna, alla kyrkor och kloster och inte minst Fra Angelicos världskända Marias bebådelse i det lilla museet, som kan ses i länken nedanför bilden av den vackra fresken från en av de 20 kyrkorna som finns i staden.  

http://www.cortonaweb.net/en/guide/cortona-tourist-guide-tourshttp://www.cortonaweb.net/en/museums/diocesan-museumhttp://en.wikipedia.org/wiki/Annunciation_of_Cortona
http://www.imdb.com/video/screenplay/vi101647129/

torsdag 12 april 2012

Europas första offentliga funkishus i Prag

Veletržní palác är en enorm funktionalistisk byggnad som ritades av Oldřich Tyl och Josef Fuchs 1925-1929. Ytan rymmer hela 13500 kvadrat- meter och var avsedd för mässor och industriutställningar. Efter 1951 flyttades mässorna ut och utländska handels- kompanier in. 
Flera andra hus i området var planerade men byggdes aldrig i avsaknad av medel. I Holesvice  finns andra utställningsbyggnader som representerar tidigare ideal.



Fasaden ser ut som ordinärt kontorshus, fast ovanligt stort.
Vi åkte förbi med spårvagnen utan att förstå att detta var ett mästerverk som fick själva Le Corbusier att häpna. Man förstår varför han lät sig imponeras först när man kommer in. Rymden och ljuset i de öppna gångarna i åtta våningar måste ha inspirerat många nutida arkitekter.
 1920-talsprägeln är borta. 



Huset förstördes av brand 1974 och återuppbyggnaden dröjde ända till 1995.  Då fylldes salarna med modern konst av tjeckiska nationalgalleriets samlingar. Sedan år 2000 finns där en imponerande samling av europeisk konst från 1800-talet till modern tid.
Det allra första man ser i  det öppna galleriet är den nya glashissen som inte fungerar. På något sätt är det symptomatiskt, Tjeckiens ansträngda ekonomi har slagit hårt åt museerna.


Förra året kapades budjeten för statens institutioner med 15 procent. Trots effektiva sparåtgärder fanns det planer att stänga museet för ett par vintermånader,  men man hoppades få bidrag från olika  fonder.
I mars var det i alla fall öppet. Vi borde nog ha sett samlingarna, från Gauguin och van Gogh till 14 verk av Picasso men vårsolen lockade till att se stadens gator och parker i stället.
Den moderna tjeckiska konsten såg vi inte heller.  Då hade vi redan upplevt så mycket i Prag att vi fattat beslutet att resa dit igen en annan gång. Då ska vi vika en hel dag för att se hela utställningen på Nationalgalleriet och ha tid att sitta i kaféet på bottenvåningen. Men det enkla fiket på andra sidan gatan är också värt ett besök som motpol till allt det moderna och designade, det hemtrevliga Prag som lockar minst lika mycket. 
I det enorma huset finns även ARCHIP, Prags nya internationella arkitektskola. Lämpligare plats för den är svårt att hitta.
                                                 Läs mera: National Gallery in Prague


måndag 9 april 2012

Europas längsta gångbro i Prag

Karlsbron är Prags populäraste turistmål. Ingen kan tänkas besöka staden utan att gå på den långa bron.
Det sägs att bästa tiden att vistas där är tidigt på morgonen eller vid solnedgången, då de sista solstrålarna lyser upp staden på båda sidor av Vltava.
Karlsbron är 655 år gammal, 516 meter lång och tog 50 år att bygga. 
Karl IV gav order att bygga en stark stenbro över Vltava efter att vårfloden hade raserat Judithbron år 1343.  Den första bron över floden byggdes av trä redan 1118 och höll knappt 40 år. För att den tredje bron skulle bli stark nog skulle bönderna i hela Böhmen skicka ägg och vin för att blanda i bruket. Bron har skadats några gånger, några av de 16 pelarna har fått byggas på nytt.  Fram till 1841 fanns det ingen annan bro över floden mellan berget,slottshöjden Malá Strana, och gamla stadens centrum, Staré Město.

Vid båda ändarna av bron står magnifika torn. De inrymmer musér med olika historiska teman.  Ingångarna vaktas av unga män i medeltida dräkter.
Det kan vara svårt att ta sig fram i trängseln mellan alla som får sin utkomst av försäljning längs vägen.
De rullar fram sina stånd på förmiddagen och packar igen vid skymningen. Målningar med Pragmotiv, porträttstecknare, smycken, hantverk och tradjazzorkester hör till det dagliga utbudet på bron när vädret tilllåter.

På Lillsidan börjar bron ovanför den lilla ön Na Kampě innnan man kommer till floden, några lugna kvarter med vackra hus och en kanal. Där kan man ströva fritt mellan ambassader och restauranger, utan biltrafik.
Det är svårt att tro att bilar fick köra på bron fram till 1965, och en kort period i början på 1900-talet även spårvagnar som hade elstöm underifrån.


Längs broräcket  står 30 helgonstatyer som har rests sedan  1700-talet.
Den helige Nepomuks lik kastades från bron 1393. Mässingsreliefen kan ge tur om man rör vid den.
1621 sattes 12 huvuden av avrättade tjeckiska adelsmän i brotornet för att tas ned 10 år senare.
30-åriga kriget tog slut på bron den 23 juli 1648, när svenska armén stoppades på Lillsidan.


Det är historiska stenar som tusentals människor trampar på varje dag, många i guidade grupper så att de också får en glimt av stadens vålsamma historia, både människans och naturens krafter har lämnat spår vid Karlsbron som numera tycks opåverkad av alla skador. Det enda som stör vid denna magiska plats är trängseln av människor som kommer från jordens alla hörn.
Irena vet mer:http://pragmedmera.se