torsdag 20 december 2012

Normandernas katedral i Cefalù och Monreale

Här står jag framför domkyrkan i Cefalù. Det var andra gången jag besökte denna turiststad på Sicilien. Tio år tidigare hade jag suttit här på torget, sett på folklivet och druckit kaffe nästan varje dag under en veckas tid men det blev aldrig av att gå in i  den ståtliga domkyrkan.
Senare kom jag att läsa Göran Schildts klassiska skildring av hans seglatser med båten Daphne på Medelhavet. Hans bok Solbåten kom som nyutgåva femtio år efter utgivningen.
Där skriver han entusiastiskt om madonnan i Cefalù. Jag hade suttit intill utan att veta att en landsman till mig hade haft en av sina mest minnesvärda konstupplevelser just där.
Men när jag äntligen kom dit visade det sig att det fanns mycket mer att se i denna bysantika katedral som byggdes av den första normanderkungen på Sicilien, Roger II.
Madonnaskulpturen står vid vänstra långväggen inne i den stora kyrksalen. Jämfört med de glänsande guldmosaikerna i absiden ser den nästan blygsam ut. Bysansens glansperiod låg vid dess tillkomst redan 400 år båkåt i tiden. Renässansens ideal var friare och mänskligare. Skulptören Antonello Gagili föddes i Palermo 1478 och är känd för ett antal fina verk även om många har förstörts i jordbävningar.
Det som först fångar besökarens öga är Kristus Pantokrator, den allsmäktige härskaren med gloria i absidens mosaik. Hans ögon följer åskådaren, han håller boken med grekiska bokstäver i sin vänstra hand. Roger II hade sänt efter de skickligaste hantverkarna från Konstantinopel.
Roger II själv var nästan lika allsmäktig som guden i mosaikerna som man möter  i alla de enorma katedralerna som byggdes under hans tid. Cefalùdomens läge intill den höga klippan vid Siciliens norra kust sägs ha bestämts för att kungen där hade räddats i land efter en storm.
De höga tornen gör att den massiva byggnaden mera ser ut som ett fort än Guds hus. Bakom huset finns klostrets pelargång med unikt dekorerade kapitäl.
Den sora basilikan är indelat i tre skepp som stöds av pelare. Mittskeppet är rikt dekorerat, sidoskeppen är enklare med vita väggar. Domen i Cefalù missade jag alltså under mitt första besök på Sicilien. Däremot leddes jag av en slump till en ännu större katedral utanför Palermo.
 Jag råkade stiga på en buss vid stationen som körde raka vägen till Monreale som ligger på berget ovanför Palermo med vidunderlig utsikt över staden där mitt livs mäktigaste arkitektoniska överraskning väntade. Normandernas sista storverk uppfördes av Wilhelm II av Sicilien som härskade 1166-1189. Han deltog i striderna mot Barbarossa och beseglade freden 1186 genom att gifta bort sin faster Kontanze med Barbarossas son. Katedralen i Monreale överträffar alla andra normandiska kyrkor i storlek och utsmyckning.
Väggarna är täckta med guldmosaiker som föreställer bibliska historier både från gamla och nya testamentet.
Jesu födelse och Noaks ark skildras ovanför mittskeppets pelare.
Varenda millimeter av väggar och tak är rikt dekorerad av mästare från öst och väst med guld och ädelsten.
Kungen har förevigats i en mosaik på väggen.

Han begravdes framför altaret, men först 1575 restes sargofagen. Wilhelms  rike sträckte sig till Neapel och kom att bestå i 700 år.
Palermo/Monreale
Cefalu Duomo

















onsdag 31 oktober 2012

Triumfbågen från Rom i Stockholms slott


Kolossalpilastrar inne i det enorma kyrkorummet San Giovanni in Laterano, Vatikanens sidokyrka i östra delen av Rom hör till  de tydliga förebilder som den eklektiske slottsarkitekten Nicodemus Tessin d. y. har involverat i sina ritningar som tillkom i rekordfart när det plötsligt blev möjligt att bygga det nya slottet i Stockholm efter branden 1697.




Den palatsliknande interiören och dess triumfbågsliknande yttre går igen i tematiken i Stockholms slott. Det finns likheter mellan Rikssalen, Slottskyrkan och den mellanliggande Vestibulen som rumsbildningar, salar som är tänkta för ceremonier. Den romerskas kyrkans innervägg har stått modell för södra fasadens mittparti, slottets huvudentré.
Tessins intryck av antika romerska triumbågar som han har tecknat av går via San Giovanni vidare till Stockholms slott. Han var färdig med alla sina ritningar 1704. De skickades senare som kopparsstick till kungen som då befann sig i Turkisk landsflykt.
Karl XII hade aldrig sett något av den romerska prakten. Men skupturerna på taket som Tessin hade ritat satte han stopp för. Hans majestät tyckte inte om statyer eller bilder i en kyrka. Kungen var den ende som fick ta del av de kostsamma planerna. Men han skulle aldrig återvända till Stockholm.


Den latinska texten på fasaden: Vitam et victoriam - Åt den bäste, lycklige, fromme och alltid upphöjde kungen / det norra halvklotets lysande fosterlands-fader / Karl XII / vars obesegrade dygd / genom herkulisk strävan / har lett honom till ärans höjd / liv och seger / och Sveriges outtröttliga önskan / stå här lyckosamma byggnad / och lys av guld.




Den sortens ärebetygelser hade kungen också motsatt sig.  Inskriptionen kom på plats långt efter Karl XII:s död. Själva bygget hade stoppats redan under hans livstid av brist på pengar.
Karl XI har sin namnskylt med slottets byggnadshistoria ovanför fontänen på  östra fasaden.
 Palazzo Chigi-Odescalchi  intill Via Nationale har skapats för kardinal Chigi och renoverats för Odescalchi av Gian Lorenzo Bernini.

Den profilerade taklisten och pilastarna blev stilbildande och kan ses igen i Stockolms slotts östra fasad.
Bottenvåningens rundbågade fönster som harmonierar med slottets västra fasad kommer från Barberinis palats som jag skrivit om tidigare.
Tessin har i sitt svenska kungaslott lyckats sammansmälta de olika romerska influenserna till en formstark enhet.



                                                 San Giovanni in Laterano

fredag 26 oktober 2012

Stockholms slott har sina förebilder i Rom

Drottning Kristinas abdikation och flytt till Rom kom att ha en stor betydelse för svensk arkitektur, inte minst för Stockholms slott. Arkitekten Nicodemus Tessin d.y. besökte Kristina redan som 19-åring. Han kom i maj 1673 och stannade ända till 1678 för att återvända tio år senare. Han tecknade flitigt av det mesta, ruiner, byggnader, konstverk och skisser till olika mekanismer. 



Stockholms slotts fasader är mer eller mindre direkt kopierade från olika palats i Rom.
Palazzo Farnese, påven Paulus III:s privatpalats,  byggdes färdigt av Michelangelo  i mitten av 1500-talet.

Palatset har blivit mönsterbildande
för många byggnader i långa tider.


En detalj lånade Tessin dock från Palazzo Sciarra Colonna vid Corson till höger. Till vänster Tessins ritning till Stockholms slotts norra fasad.
Slottet är Tessins storverk och det mest romerska huset utanför Rom. Hans arbete började med ombyggnad av det gamla medeltida slottet Tre Kronor. När slottet brann 1697 var norra fasaden ombyggd och såg ut ungefär som i dag. Efter branden fick Tessin till sin glädje fria händer att bygga ett helt nytt slott. På sex veckor utarbetade han sitt nya förslag. Själva bygget tog dock många år. Krig och penningbrist satte stopp för projektet från 1709 till 1728.Tessin dog innan arbetet återupptogs. Carl Hårleman tog över som slottsarkitekt, vid hans död 1753 var bygget så gott som färdigt. Exteriörens barock hade bytts till interiörens rokoko.


Den västra fasaden mot yttre borgården har sin förebild i Palazzo Barberini. Det var en annan stor påvefamilj som lät den ledande arkitekten Bernini bygga palatset i början av 1600-talet. Numera är Nationalmuséet inrymt i palatset -  en förnämlig samling av italiensk konst.
Man  anar det romerska palatset från gatan Alle Quattro Fontane upp till de fyra berömda fontänerna. När man kommer in genom parken ser man den slående likheten med den nordiska kopian.



Tessin har även tagit intryck av portiken med kryssvalv och trapphuset.

Stockholms slott kom att bli en av de sista barockbyggnaderna i Europa. Fyra regenter fick under den långa byggtiden husera i det Wrangelska palatset på Riddarholmen.
Den stormakt  och det kungliga enväldet som Tessins slott skulle symbolisera var sedan länge förbi när Sveriges mest ambitiösa byggnasverk äntligen stod klart efter femtio år.






tisdag 2 oktober 2012

Kungastatyerna i Sveriges huvudstad



Flera svenska regenter har inte fått någon staty i huvudstaden. Urvalet har inte gjorts slumpmässigt. Statyerna har var och en sin  politiska bakgrund.
Gustav Vasa står framför Riddarhuset sedan 1774. Riddarhustorget var en central plats i Stockholm under 1700-talet. Riksgrundaren fick en hedersplats mitt på torget.
Den inkallade franske skulptören Pierre Hubert L´Archeveque fick i uppdrag att utforma två kungastatyer; Gustav III ville hugfästa minnet av sina två stora föregångare. Kungen ville använda de två tidigare Gustavernas symbolvärde för att bygga upp propagandabilden av sig själv.
L´Archeveque vistades länge i Sverige och var direktör för Konstakadademien under elva år. Han var utbildad i Paris och Rom.
 




"Hjältekonungen" Gustav II Adolf  var tänkt att bli den första  statyn att resas.  Adeln ville dock inte förära en kung som hade ärvt sin makt, så Gustav Vasa kom först på plats. Ryttarstatyn  beställdes 1757 men avtäcktes först 1796, långt efter skulptörens död.  Då döptes även torget om efter att tidigare  ha hetat Norrmalms torg.
Skupturgupperna på sockelns kortsidor som bl a framställer Axel Oxenstierna och Clio - historiens musa - modellerades av L´Archeveques mest kända elev Johan Tobias Sergel redan 1789 men ställdes upp först i början av 1900-talet.





Sergel som hade tillbringat många år i Rom hemkallades av Gustav III för att bli kunglig bildhuggare. Han vantrivdes dock med konstklimatet i Sverige och med de mer eller mindre inspirerande offentliga uppdragen. Det mest framträdande  av dessa är statyn av Gustav III som beställdes av kungen själv.
Det tog många år innan Sergel ansåg sig vara färdig med den, nöjd blev han aldrig. Brons var alldeles för hårt för honom. Marmorn var hans material.
Förebilden för statyn är den antika Apollo di Belvedere som både konstrnären och kungen beundrat  i Vatikanmuséet i Rom. Kungen ses stiga i land från sitt skepp efter kriget mot Ryssland. I handen håller han en lagerkvist, fredens symbol.


 

Karl XIII fick genom ett kungligt brev år 1822 ge namn åt hela Kungsträdgården - Karl XIII:s torg - efter att hans adoptivson Karl XIV Johan hade gjort om den till en militär exercisplats och huggit ner alla träden. Där försvann stockholmarnas älskade park. 
Bildhuggaren Eric Gustav Göthe står för själva statyn, lejonen är utförda av Bengt Fogelberg.
Statyn blev, i likhet med den person den framställer,  aldrig populär och blev i folkmun kallad "en kruka mellan fyra lejon" i jämförelse med en annan kungastaty i närheten.









Stamfadern för Bernadotteätten, Karl XIV  Johan  kom på plats 1854 vid Slussplan på initiativ av sonen Oscar I. Lejonskulptören Bengt Fogelberg fick uppdraget.
Ryttarstatyn stod från början vänd åt andra hållet, mitt i en liten park. Sin nuvarande placering fick den när den nya Slussen invigdes 1935. Den ursprungliga sockeln av Carraramarmor hade vittrat sönder.

Karl XII har varit och är fortfarande den mest kontroversielle av svenska kungar. De första hundra åren efter sin död ansågs han som den store förloraren och en nationell katastrof. Efter förlusten av Finland och under den framväxande nationalismen behövde man honom som samlande symbolgestalt inför hotet från Ryssland.
Statyn av Johan Peter Molin avtäcktes på 150-årsdagen av kungens död 30.11.1868. Det folkliga evenemanget stördes av läktare som skymde sikten för allmänheten och ledde till kravaller dagarna innan. Kavalleriet inkallades för att slå ned de upproriska.
Invigningen skulle förättas av den populäre författaren August Blanche som dock fick en hjärtattack och dog invignignsdagen. Avtäckningen blev en stor nationell manifestation med fackeltåg av Uppsalastudenterna.
Karl XII:s pekfinger är riktat mot arvfienden Ryssland där han står omgiven av krigstroféer, fyra kanoner som erövrats i strid. Detta gav upphov till den skämtsamma formuleringen: ett lejon mellan fyra krukor.


De sista kungastatyerna i Stockholm restes på Djurgården i början på 1900-talet. Det fanns ett stort nationellt självhävdelsebehov att tillfredställa efter Unionsupplösningen 1905 då Norge skildes från Sverige.
Karl XV  står till häst i sin husaruniform framför Biologiska muséet på Lejonslätten sedan 1909, storstrejkens år. Hans kungagärning gav egentligen ingen anledning att resa någon staty. Charles Fribergs  något stela framställning av kungen på hästen har kallats tennsoldaten.
Den stora krigarkungen Karl X Gustav utanför Nordiska Muséet har omgetts med flera symboler för Sverige som stormakt, två obelisker samt namnen på fältherrar och militära segrar i Polen och Danmark 1658. Gustav Malmqvists staty restes mitt under första världskriget 1917 och kom att bli det sista kungamonumentet. Kungaminnena var ännu en viktig del av den nordiska identiteten, Livrustkammaren låg vid denna tid i muséet bland alla i Norden insamlade föremål.






lördag 8 september 2012

Finland vårdar sina minnen


Finland är ett land som vårdar sina minnen. En relativt ung stat med historia präglad av krig och motsättningar, en liten nation som sökt navigera mellan mäktigare grannar. Många har velat befästa sina minnen och förbindelser på olika sätt, inte minst genom att resa statyer och minnesmärken. Det är viktig att hålla reda på det man har, allt är katalogiserat på städernas internetsidor.
 Tsar Alexander II står på hedersplats på Senatstorget i Helsingfors. Finland ville tacka honom för sin autonomi genom en tävlig 1884 som vanns av Johannes Takanen i konkurens  med Walter Runeberg som fick utforma den efter Takanens död.

Socialrealismens sista suck har rests upp  på Hagnäskajen så sent som januari 1990. Världsfreden i  brons kom  från Moskva som i sin tur fick en skulptur som heter Vänskap mellan folken. Moskvas gåva till finska folket visar människor från olika kontinenter som bär ett lövsmyckat jordklot. Redan vid invigningen av Oleg Kirjuhins bronsskulptur medgav överborg- mästaren att den hade väckt diskussion. 
Den före detta huvudstaden Åbo hade vänskapsband med Leningrad.
I Puolalaparken intill Konstmuset står bastanta bronsfigurer sedan 1968.

En matuska i schaal och tre män kramar varandra i Antti Louhistos skulptur som restes för att fira 15 år av vänskap mellan städerna.
Skulptören hade velat ha en sockel av Virolahtigranit som användes  i St. Petersburg men den röda stenen kommer från Vehmaa.

Johan III har inga statyer i Sverige. Han bodde som Finlands hertig i Åbo slott med sin polska hustru Katarina Jacellonica. Denna byst har rests av privatpersoner i Åbo. Den enda riktiga statyn finns sedan 2008 i Björneborg som firade stadens 450-årsjubileum med en bronsstaty av hertigen som grundade staden framför Rådhuset.

Men nu flyttar vi till Tammerfors, året är 1918. Inbördeskriget har krävt många stupade i de hårda stiderna, bland dem 38 svenska frivilliga. 13 av dem dog på den här åsen Kalevankangas. Minnesmärket restes på platsen reden samma år. På bronsplattan står: 
HÄR FÖLLO TAPPRA SVENSKA MÄN VID VÄRNANDET AF FINLANDS FRIHET 28/3 1918 ¾. Den här stenen står lite undanskymt i parken intill den stora begravingsplatsen som har flera krigsmonument, de vita fick sitt  1921  de röda tjogo år senare.  


Nästa krigs offer i Tammerfors har fått sin viloplats i den stora begravingsplatsen Kalevankangas. Där står hjältegravarna i långa grader runt ett högt granitkors.
Jag har dock valt ett annat minne, ett 105 mm fältshaubitsrör tillverkat av Tampella som användes under försvarsstriderna  1939- 1945 som det står på skylten som invigdes 2007 på Tampellas fabriksområde.  Minnen från kriget  hålls hela tiden levande på olika sätt.


Nästan en halv miljon karelare evakuerades, först efter vinterkriget 1939  och slutgiltigt 1944 efter fortsättningskriget. Deras anhörigas gravar finns nu på andra sidan gränsen och därför har man rest minnestenar för döda i de avträdda områdena på många ställen. I Helsingfors 1957 har Armas Tirronen  avbildat en kärnfamilj med ett litet barn som bronstaty på Sanduddens begravingsplats.

Finlands presidenter som statyer är ett kapitel för sig.

Paasikivimonument står mitt i Helsingfors sedan 1980.
Harry Kivijärvis två svarta granithällar har fått många smeknamn, presidentsparets namn Juho Kusti och Alli är det populäraste.
Bakom står Mannerheims ryttarstaty av Aimo Tukiainen. Den har fått mycket kritik både för sin utformning och läge. Ryttarstatyerna hör till en annan tid och det moderna Kiasmahuset förstärker kontrasten.

Det här är bara ett litet axplock av allt stort och smått som man tycker är aktningsvärt i Finland. De har tillkommit genom officiella tävlingar eller på privata initiativ. Många har väckt livliga diskussioner särskilt om nationella intressen står på fundamenten. Det finns olika åsikten och stora känslor om hur man skall minnas och gestalta sin historia.







 

 





















lördag 1 september 2012

Folkligt bad året om i Tammerfors

Rauhaniemi (Fredsudden) i sjön Näsijärvi har länge varit en populär badplats i Tammerfors.
Folkbadets invigning midsommaren 1929 förlängde badsäsongen också till vintern. Många stammisar träffas regelbundet i den stora gemensamhetsbastun där man sitter mitt emot varandra på långa bänkar med baddräkten på. Många har originella mössor på huvudet.
Livet i Tammerfors var under 1920-talet präglat av inbördeskriget och även på fritiden skildes de röda och vita åt. Arbetaridrotten fick i början mer stöd av staden. Det tog ändå nästan tio år att komma till beslut om att bygga badanstalten. Den sköttes av olika simsällskap. Man fick betala inträde, stranden var omgärdad av staket. Föreningarna organiserade sim- och hoppundervisning samt ibland konserter.
Badarna var inte så många under de första åren, men tio år efter öppnadet hade 27 500 besökare betalat inträde.

I dag drivs folkbadet av TATU, Arbetarnas simförbund i Tammerfors och sköts av en anställd samt genom medlemmarnas oavlönade arbete, talko på finska.
Finska idrottsrörelsen är fortfarande politiskt delad i två huvudorganisationer TUL och SVUL. Rauhaniemis strand har sedan länge ingen staket, bastun kostar 5 euro. Badet har rustats upp på senare år, en mindre bastu har byggts till, men man har bevarat den avlånga gula träbyggnaden ritad av den kände arkitekten Bertel Strömmer.
Kaupinoja strand längre åt väster finns en  bastu som berömmer sig att ha världens bästa vintervak. Den ligger nära president Urho Kekkonens UKK-institut för idrotts- forskning.
Sällskapet Tampereen talviuimarit sköter bastun. Staden har byggt om den flera gånger efter bränder.
När jag var barn hörde jag talas om att den stranden hörde till de vita. Fanns det en bastu där? Nu är de flesta badarna inte så medvetna om den politiska bakgrunden. Men rivaliteten yttrar sig åtminstone i behovet att skryta. Rauhaniemi har räknat upp till 40 000 vinterbadare och uppger att man är populärast i staden.
Tammerfors är en riktig bastustad, det har funnits allmänna bad i de flesta stadsdelar, det fanns inget annat sätt att hålla sig ren förr i tiden.
I arbetarstadsdelen Pispala finns än i dag en av de märkligaste, Rajaportin sauna, men det är en annan historia.


måndag 13 augusti 2012

Prakt och elände på Kalmar slott

Kalmar slott har en lång och brokig historia. Det har härbärgerat många kungar men besöken har varit kortvariga. Slottet har rustats upp flera gånger men under långa tider har byggnaden bara stått och förfallit. Den strategiska betydelsen försvann i mitten av 1600-talet när de södra landskapen blev svenska.

1766  hade förfallet gått så långt att i stället för upprustning  gjordes salen om till kronobränneri. Mer än hundra år användes delar av slottet som fängelse under vidriga förhållanden.
Den första kastalen vid Slottsfjärden i Kalmar sund restes på slutet av 1100-talet. Under Magnus Ladulås regim byggdes den första borgen som  sedan kallades för "vårt mäktigaste hus" av Magnus Eriksson. Han var dock 1336 tvungen att pantsätta det till Bo Johnsson Grip.


Den mäktigaste kvinnan i slottets historia var den danska drottningen Margareta. Hon drev igenom Kalmarunionen mellan Danmark, Sverige och Norge. Efter hennes död 1412 var slottet än i danska än i Svenska händer.
Samma år som Gustav Vasa kröntes till kung återerövrades Kalmar slott. Han genomdrev stora ombyggnader med  kungs- och  drottningvåning i en länga samt ett vallsystem runt slottet. 1552 firar han smekmånad med sin tredje hustru Katarina Stenbock.
Glansperioden inföll i mitten på 1500-talet då de genomarbetade inredningarna i renässansstil byggdes av Erik XIV som var hertig av Kalmar och Kronobergs län. Arbetet stannade inte av när han lämnade Kalmar. Till slut hamnade han som fånge på Gripsholm.



Det var dock först under Johan III:s tid som slottet började anta en estetisk helhet. Fönstervalven skulle efter hans ideal göras om till fyrkantiga "efter arkitektiskt manér".
När Johan III dog 1592 hade Kalmar slott blivit ett praktfull renässanspalats. Mycket av den glansen kan man se även i dag samtidigt som andra delar av de stora slottet nästan liknar ruiner.
Johans efterträdare bekämpade varandra i strider som skadade slottet. Än värre blev det under Kalmarkriget. Danskarna plundrade slottet då Kristian IV hade det i sin besittning 1611-13.
Gustav II Adolf tog högtidigt emot sin blivande gemål Maria Eleonora då hon anlände till Kalmar 1620. Sen dröjer det 36 år till drottning Hedvig Eleonoras besök som återvänder 1673 under sonen Karl XI:s Eriksgata.
Lovisa Ulrika tas emot som blivande drotting 1744, krono- bränneriet inspekteras  år 1776 av Gustav III. Sen dröjer det nästan hundra år till järnvägs- invigningens kunga- middag för Oscar II.Slottet hade förfallit under lång tid, men då Kalmar fått ett nytt cellfängelse kunde restaureringen börja i slutet på 1850-talet. Det mesta iordningställdes mellan 1919-39 under professor Martin Olssons ledning.
Man kan tydligt se olika förhållnigssätt till byggnadshistorien under renoverigsarbeten  som fortfarande pågår  på olika håll i slottet.
En del är kvar i förfallet, annat nogsamt återställt, trappan som leder till konsersalen och slottskyrkan är försedd med en ultramodern hiss.
Johan III:s Rutsal med doriska kolonner och intarsiadekor är tillverkad av svenska snickare.
Till panelens mönster har använts 17 olika träslag. Rummet användes under långa tider som spannmålsmagasin. Taket och golvet blev förstört men panelen kunde återställas på 1920-talet.



Tidgare restaurering av Erik IV:s sovrum Kungsgemaket under arkitekt Scholander var mer omfattande, delar av panelerna byttes ut och blankpolerades.
 Stuckfrisen målades om med grälla oljefärger och några skadade motiv komponerades om efter kopparstick från Svecia Antiqua et Hodierna.



Den mest omfattande restaureringen är kasettaket med 2200 ark bladguld i den Gyllene salen, varsamt och omsorgsfullt utfört. Alla kassetterna utom en är original.Mittknoppen är den enda i sitt slag i Sverige. I Kalmar slott kan man känna historiens vingslag  med både prakt och elände när man vandrar genom de kalla rummen. Under sommartid kan man se rummen fyllda med olika utställningar.

http://www.kalmarslott.se/