söndag 21 november 2010

En oväntad uppståndelse - från Toscana till Sicilien

Piero della Francescas frescomålning Uppståndelsen har jag skrivit om tidigare. Den har haft otrolig stor betydelse i konstnärens hemstad Sansepolcro i Toscana, där den är huvudattraktion på Museo Civico. Man kan beundra mästerverket genom en stor glasruta utan att ens behöva gå in i museet. Piero della Franscesca har inspirerats av en målning med samma motiv som finns i domen snett emot muséet.













Det centrala motivet i domens altartavla visar Jesus som stödd på sitt vänstra knä står ovanför de fyra sovande vakterna. Altartavlan är målad av Niccolo di Bonaventura. Piero måste ha sett den redan som barn och påverkats både av den och flera andra konstverk. Han har förfinat motivet, skärpt till detaljerna hos personerna och lagt till landskapet och det dubbla perspektivet.


Nu har även jag sett en tredje version av samma bild i en helt annan del av Italien.  Intill torget i den lilla sicilianska staden Castelbuono  finns en kyrka från 1300-talet, La Matrice Vecchia. Kryptan under altaret är täckt med fresker framställande Jesu liv, passionshistorien och uppståndelsen. De härstammar från flera sekler och är stilistiskt mycket olika.  Några närmare uppgifter om freskerna har jag inte lyckats komma över.Den som har målat uppståndelsen längst in i kryptan måste ha känt till Piero della Francescas fresk.Så många likheter finns, även om fresken i kryptan har färre detaljer och saknar det dubbla perspektivet. Kristus står med flaggan i handen, vänd åt sidan i stället för rakt fram, ovanför de fyra sovande vakterna.En ängel till vänster kommer någon annanstans ifrån.
Uppståndelsen är ett vanligt motiv som har gestaltats på många olika sätt i den sakrala konsten. Man kan fråga sig hur långt Piero della Francescas vision har vandrat i medvetandet hos de konstnärer som har skapat sina religiösa bilder i olika kyrkor runt hela Italien.

söndag 7 november 2010

Madonna på rundtur i Palermo

Kyrkan San Domenico ligger mitt i Palermo, nära den korsning
där gamla stads huvudgator i möts.
Via Roma lyses upp av lampor på lördags- kvällen när vi kommer till staden.
Även kyrkans fasad täcks upp till hälften av lampor i olika färger och mönster.  Högst upp på dekorationen står W M S S DEL ROSARIO.



Det är uppenbart att något speciellt är på gång.
På söndag förmiddag är kyrkan
fullsatt vid mässan, vi tittar bara in som hastigast. Hemma i Sverige är bara julottan som drar så mycket människor.
Nästa gång vi passerar Piazza San Domenico, är där mycket folk. En blåsorkester spelar mitt på torget och Via Roma börjar också bli full av söndagsklädda människor. Vi ställer oss på trapporna framför kolonnen, men blir fösta längre bort mot sidan.

Snart öppnas kyrkporten och män i olika slags dräkter kommer ut, flaggor bärs i procession till militärmusiken. Det går ganska långsamt och är lite kaotiskt. Till slut börjar något stort och glänsande närma sig. Det är Madonnan som bärs ut ur kyrkan. Männen med den guldskiftande klädnaden ställer sig på båda sidor av den blomsterprydda lysande statyn som sakta och värdigt börjar röra sig mot den smyckade gatan.
Plötsligt bryter öronbedövande oljud ut alldeles intill oss.
Där vi nyss stod, smattrar det av fyrverkeripjäser som spottar ut små papperslappar i olika färger. Processionen har kommit fram till gatan och fortsätter lika värdigt till ackompanjemang av den glada blåsorkestern.
Rosario, Rosenkrans på svenska, kallas det radband som Madonnan håller i sin hand. Överallt i staden ser vi affischer där det står att firandet startade för 420 år sedan.

Men på bilden visas en annan Madonna. Henne hittar vi i en kyrka på Via Vittorio Emanuele. Hon är klädd i lysande lila dräkt och står på hjul. Smärre lampdekorationer finns också i olika gatukorsningar vid andra kyrkor. Det tyder på att det är flera Madonnor som är ute och rör på sig under dessa dagar.


På kvällen äter vi middag på restaurangen vid torget eftersom stället som vi först tänkte gå på är stängt på söndagar. Vid efterrätten hör vi blåsorkestern stämma upp igen. Det har vi redan hört så mycket av att vi nu tar det lugnt. När jag kommer ut på torget är Madonnan precis på väg in i kyrkan igen, baklänges, med ansiktet vänt mot oss på samma sätt som hon tidigare bars ut. När hon nästan har försvunnit längst in i kyrkan, kommer nästa överraskning, ett hejdundrande fyrverkeri mitt på torget. Det är mäktigt och varar länge, de firande har inte sparat på pjäserna som skjuts upp rakt framför oss.
 Det är en märklig blandning av allvar och leklust som människorna uppfylls av. Många är inblandade, alla vet vad de skall göra även om det tar sin tid, ingen behöver dirigera andra. Glada och upplyfta går vi från torget. Vi har varit med om en av de många katolska festivalerna på Sicilien, en som inte ens nämns i raden av de viktigaste som firas under året. På måndagen är allt över, inga lampor hänger kvar på Via Roma och vid torget står flyttkarlar i full färd med att koppla ur elsladdar från alla lamprader som skall tas ned. Skylten W M SSDEL ROSARIO står ytterst på lastbilden, färdig att transporteras till förvaring för att komma upp igen nästa år, i början av oktober i Palermo.