lördag 19 juni 2010

Finlands enda drottninggrav i Åbo Domkyrka

I den svenska historien finns det inte många ofrälse som har gift sig kungligt.
Den allra första i denna exklusiva skara var Karin Månsdotter.
Inte mer än ett år fick hon vara Sveriges drottning.
Hon kröntes officiellt dagen efter det storslagna
bröllopet den 5 juli 1568.
Största delen av sitt liv levde hon tillbakadraget, förvisad i den östra halvan av riket.

Karin Månsdotter är, vid sidan av den första Bernadottedrottnigen Desideria, (d.v. s. Napoleons före detta fästmö Desirée Clary) och Silvia Sommerlath, de enda drottningar Sverige haft som varken varit kungliga eller adliga. Karin var en flicka av folket, hennes morbröder var bönder och pappa en fångknekt. Hon kom från Uppland men fick leva största delen av sitt liv i inre exil i Finland. Karin kom tidigt till slottet som kammarjungfru år Elisabet Vasa och blev femton år gammal erkänd som frilla till Erik den XIV. Som kung fick han gifta sig med vem han ville, men det kom också  att betyda slutet för hans regering.

Adeln godkände aldrig hans val av gemål. Dessutom var kungen psykiskt instabil. Han fick väl någons slags inre frid med sin drottning som födde honom två barn, men det räckte inte till att stabilisera hans makt. Han led av svårmod och paranoida föreställningar. Då för tiden var det många som fick sätta livet till när de föll i onåd.

Kungen störtades från tronen redan tre månader efter det ståtliga bröllopet som var tänkt att ge honom folkets stöd. Då hade paret redan varit gifta i hemlighet. Dottern Sigrid föddes innan första vigseln men behandlades från början som en prinsessa.

Karin följde Erik XIV till de olika slott där den avsatte kungen hölls fängslad under fem år.
De fick ytterligare två barn som dock inte levde länge. Karin sändes till Åbo slott för att inte föda flera barn. Sonen Gustav Eriksson Vasa som var den legitime tronarvingen skildes från sin mor och skickades till Polen.

Karin fick inte återvända till egentliga Sverige, utan förlänades en Kungsgård i Kangasala, nära nuvarande Tammerfors. Hon kom att leva i Liuksiala i 35 år. Hon var blid, vacker och älskad av folket. Hennes gård var en av de få som undgick plundring i Klubbekriget.

Kaarina Maununtytär som hon kallades i Finland fick träffa sin son bara en gång efter Erik XIV:s död. Det skedde  i Reval 1596. Hon är den enda drottningen som är begravd i Finland, först fick hon ligga i Tottska Kapellet där även hennes dotter har fått sin sista vila. Till sarkofagen flyttades Karins kvarlevor först år 1867.

Vid Liuksiala låg även Kangasalas första kyrka som var byggd vid en hednisk plats, men ingenting av vare sig kyrkan eller den gamla gården finns kvar, utom en stenkällare under det trähus som släkten Meurman lät bygga långt senare.

1 kommentar:

  1. Henne läste jag om (i skolan?) och henne har dom nämnt nu i dagarna.. Turussa tunnettu.

    SvaraRadera