skockan.
Cynara cardunculus tillhör familjen korgblommiga växter. Man skördar den innan den vackra blåa tistelblomman slår ut.
Den är utomordentligt delikat och bjuder på kulinariska sensationer. Däremot gör de kraftiga gröna blomknoppar av fransk härkomst som vi äter här i Norden inte arten rättvisa.
Det är i Medelhavsländerna som kronärtskockan firar sina triumfer. Både i Italien och Spanien hålls det stora skördefester för de olika lokala varianterna. Växten har också många olika namn på italienska, i Abruzzo heter den scarcioffl', i Sicilien cacòcciulu, och i Veneto articioco e castraure.
Sicilien vill gärna ta åt sig äran av att vara kronärtskockans ursprungliga hemvist. Utanför Venedig finns det en ö, Sant´Erasmo där man odlar den violetta primören för hela områdets behov. I Rom äter man den ofta grillad på det judiska sättet som är känt seedan 1600-talet.
Man kan koka den, baka den i ugn eller lägga in den i marinad. Då äter man hela skockan, inte bara de innersta bladen och botten som vi gör med de stora franska varianterna som klarar transporten hit upp till Norden.
Om man får tag i en späd variant av den gröna skockan som faktiskt även odlas hos oss, kan man få en liten aning om hur de fina tunna blombladen smakar i Medelhavsländerna.
Den grekiska diktaren Hesiodoros har skrivit: ”När kronärtskockan blommar är getterna som fetast, vinerna sötast och kvinnorna lättsinnigast och vildast.”
http://www.comune.venezia.it/flex/cm/pages/ServeBLOB.php/L/IT/IDPagina/26416
Den är ju så vacker i en blomsterrabatt också.
SvaraRadera