lördag 17 april 2010

Granne med duvor


Två veckor har jag bott  högt uppe på berget
i en liten stad i Toscana med två duvor som närmaste grannar.


De väckte mig varje morgon med sitt kuttrande, ibland riktigt högljutt på fönsterbrädan. Men jag kunde ha vaknat av ännu starkare signaler, kyrkklockornas längre eller kortade klingande i öronhöjd. Båda ljuden återkom regelbundet men utan att man riktigt kunde veta när.
För det mesta satt duvorna på hustaket vid andra sidan gatan, eller låg på stenkanten över fönstret under taket, tätt intill varandra. Det tog några dagar innan jag blev varse mina flygande grannar, eftersom de också gav sig i väg någon annanstans där de inte var synliga från fönstren under takåsarna.
Det fanns andra fåglar också, sparvar och mesar som bodde där, några i små hål i stenväggen mitt emot. De kvittrade mer beskedligt på fåglars vis och höll sig ensamma eller i större grupper. De två duvorna började verka riktigt mänskliga efter några dagar. Jag började spana efter dem så fort jag hörde kuttrandet, men det fanns även andra duvor i närheten.
Jag kunde aldrig vara riktigt säker på om det var mina två speciella duvgrannar som jag såg när jag väl hade förstått att just de var något extra. Eller var det alltid samma två?

1 kommentar: